David Cederholm hade sett fram emot att möta sin moderklubb Rimforsa IF den här säsongen, men det blir inte av.
Till helgen drar division 3 Nordöstra igång. Måltjuven David Cederholm var inställd på att vara med och bidra till att Ljungsbro skulle blanda sig i striden om seriesegern med bland andra Vimmerby IF.
Men så blir det inte.
Oturen var framme i en träningsmatch nyligen där forwarden åkte på en smäll som kommer att hålla honom borta från spel resten av säsongen.
Vad hände?
– Jag har sett situationen ett par gånger i efterhand, men är ändå inte riktigt säker på exakt vad som gick snett. Jag kom i alla fall i ett friläge och sträckte mig lite extra för att kunna chippa bollen över målvakten. Det slutade med att vi krockade just när mitt ben var i rotation och det slutade illa.
Efter att ha fått knät undersökt visade det sig att smällen fått stora konsekvenser.
– Det blev tre smällar i en. Jag drog sönder både korsband, menisk och brosk i knät, säger Cederholm som varit förskonad från allvarliga skador tidigare i karriären.
– Det värsta som jag har råkat ut för tidigare var en fraktur i ett båtben och då räckte det med två veckor i gips.
Hur ser prognosen ut framåt?
– Den här säsongen är förstås körd, men om jag gör allt rätt i rehabträningen så ska jag inte behöva få några men av skadan. Att jag var i så pass bra fysisk form kommer också spara tid i återhämtningen.
Cederholm var inne på sin tredje säsong i Ljungsbro och såg fram emot att ta revansch efter att laget åkt ur tvåan ifjol. Han känner att skadan kom väldigt olägligt av flera anledningar.
– Framförallt var jag i mitt livs form och kände att jag kunde få mitt stora genombrott. Dessutom såg serien väldigt spännande och oviss ut på förhand. Och det hade varit så roligt att få möta Rimforsa nu när de gått upp.
Hur går du vidare den närmaste tiden?
– I vår kommer jag inte att hänga så mycket med laget. Det känns jobbigt att vara på träningar och matcher när man inte kan spela själv. Men i höst kommer jag vara tillbaka mer när jag kan börja känna på bollen igen. Nu blir det mycket tid på gymmet. Stakmaskinen har blivit lite av en favorit så jag kanske har en framtid som Vasaloppsåkare, säger han skämtsamt.
22-åringen låter ändå inte alltför nedslagen över motgången.
– Nej, det är bara att blicka framåt. Jag är ändå så pass ung så 2026 får bli mitt år istället.