Anton Palmér är tillbaka

När utvecklingskurvan skulle ta fart på riktigt, slog den till - körtelfebern.
- Jag var i 18 års-åldern, hade gått till Vimmerby från Storebro och nä... det var bara att lägga av. Det gick inte att spela.
I flera år var det omöjligt att satsa på fotbollen, ja... att ens träna var problematiskt.
- Det satte sig på psyket. Jag testade att springa någon kilometer då och då, dagen efter hade jag feber. Så där höll det på.

Ingefära och vitlök
Anton är fortfarande inte helt okey, trots att det är många år sedan körtelfebern slog till för första gången.
- Jag tycker det blir bättre och bättre, men jag har stora problem att träna vintertid. Försäsongen blir väldigt lidande, säger han och låter en aning rosslig på rösten.
Han började lira fotboll igen för bara ett par år sedan, i Frödinge.
- Första säsongen gick inget vidare. Jag var ofta sjuk då.
Efter FBSK blev det Storebro, sedan Rumskulla och nu Gullringen. Trots att sviterna av körtelfebern gör sig påmind ibland, känner han sig allt starkare.
- Så är det. Jag försöker hålla det i schack genom att bland annat äta ingefära, vitlök och annat som sägs vara bra.

"Bara att kriga på"
I Gullringen har han tvingats vara med om en jobbig tid, med nästan idel poängtapp i slutminuterna.
- Usch, det är tråkigt. Jag blir genuint ledsen när vi förlorar. Som mot Smedby i lördags. Jag hoppades verkligen att vi skulle klara av att hålla 1-1. Det hade känts som en seger - och så gör de 2-1 på övertid, säger Anton Palmér och suckar.
Hur ska ni göra för att vända på det här?
- Jag vet faktiskt inte. Jag tror att det bara är att fortsätta kriga på, så kommer det. Vi kan ta med oss mycket från den senaste matchen.
Som vad...?
- Inställningen. Alla tog jobbet, vi höll positionerna och kämpade stenhårt.
Palmér låter övertygad om att vändningen kommer snart, att trepoängarna ska trilla in.
- Vi har bra moral i laget, trots förlusterna. Det är go i laget och alla peppar varandra. Det är egenskaper som gör att en vändning är möjlig. Vi tror på det.