Det är något bekant med Caroline Waldheims dialekt. Den påminner inte så lite om tidigare socialministern Lena Hallengrens (S), vars kalmaritiska blev ett närapå dagligt inslag i svenska etermedier under coronapandemin.

– Ja, det är inte många kilometer som skiljer mellan oss. Vi var dessutom klasskompisar på gymnasiet, säger Waldheim, som är uppvuxen i Rockneby strax utanför Kalmar.

Det finns fler beröringspunkter. En gång i tiden, för drygt 20 år sedan, var det Waldheim som ersatte Hallengren som förbundssekreterare i socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU.

Och det politiska bär hon med sig. När Caroline Waldheim nu tar sikte mot den tyngsta posten inom svensk fotboll, den som ordförande för Svenska fotbollförbundet (SvFF), använder hon sin politikerbakgrund som en del av valfläsket.

Idrott och politik

– Jag tror att det är helt omöjligt att inte blanda ihop idrott och politik. För oss i idrottsrörelsen är det helt nödvändigt att veta hur den politiska världen funkar och hur vi ska kunna påverka. Jag tror att politisk erfarenhet, oavsett vilket parti, bara är till gagn för svensk fotboll, säger Caroline Waldheim.

Sällan har ämnet varit mer aktuellt än de senaste månaderna. Det nyligen avslutade herr-VM i Qatar handlade långa stunder mer om värdlandets bristande syn på mänskliga rättigheter än om det rent sportsliga.

Efter att Internationella fotbollsförbundet (Fifa) valt att stoppa flera europeiska länder från att använda en särskild lagkaptensbindel, för att stötta mångfald och inkludering, gick Karl-Erik Nilsson ut och sade att Sverige i nuläget inte tänker stödja Gianni Infantino, som till våren väntas bli omvald som Fifa-ordförande (som ensam kandidat).

Men Caroline Waldheim hade velat se ett tydligare, och tidigare, ställningstagande från svenskt håll.

– Jag hade kanske hoppats att man hade kommit till den slutsatsen tidigare än vad man gjorde, säger Waldheim.

Inte riktigt "Lise-nivå"

I Norge har ordföranden Lise Klaveness varit betydlig mer offensiv i sin kritik mot både Fifa och Qatar. Och Waldheim skulle som högsta ansvarig gå mer åt det norska hållet.

– Spontant skulle jag vilja det. Men det där är en komplex fråga. Det beror på vilken fråga det är. Men jag skulle kunna tänka mig att hamna någonstans mellan Lise och Karl-Erik i något slags kritik-skala.

TT: Varför inte ända upp på ”Lise-nivå”?

– Risken är att man tappar möjligheten till inflytande. För det tror jag att man kan se, att om man är tillräckligt kritisk och högljudd så får man kanske inte alltid vara med i de innersta rummen. Och det är en balansgång om man vill finnas där, eller om man hellre vill stå på barrikaderna.

I nuläget är hon en av åtta som kandiderar till att ta över efter avgående ordföranden Karl-Erik Nilsson.

Om Waldheim får förtroendet är det framför allt en sak hon vill förbättra: Samarbetet mellan förbund, distrikt och föreningar. I dagsläget finns det "ett glapp" där, säger hon – inte minst mellan förbundet och de mindre distrikten, som ofta inte hinner med allt som skulle behöva göras.

Hon återkommer till politiken:

– Vi ser ju hur viktigt det är att vi har en god relation med politiker, kanske framför allt på kommunal nivå, där besluten som fattas berör idrottsrörelsen i väldigt hög grad. Där kanske våra distrikt inte alltid mäktar med, för de har så många andra prioriterade, minst lika viktiga, arbetsuppgifter, säger Waldheim.

– Det kan vara att vi behöver fler anläggningar, att vi behöver renovera de anläggningar som finns, att vi behöver miljöanpassa anläggningarna, eller att vi behöver tider i hallar för att spela futsal.

"Väldigt gubbtungt"

Det finns andra kandidater som kan spela politikerkortet, som Sveriges tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Men Waldheim har till skillnad från Reinfeldt redan en fot inne på förbundet – sedan ett och ett halvt år tillbaka är hon SvFF:s hållbarhetschef – och har ytterligare en, som hon ser det, fördel gentemot de flesta andra kandidaterna

– Jag är kvinna, och det finns det inte alltför många av i idrottsrörelsen bland dem som företräder idrotten. Så bara med det vill jag visa en annan bild.

Elva män, noll kvinnor, har hittills haft rollen som ordförande för Svenska fotbollförbundet. Symbolvärdet att få in en kvinna ska inte underskattas, säger Waldheim.

– Jag tror att det är viktigt, och jag hoppas givetvis att det händer nu. Jag tror att vi måste visa att både kvinnor och män kan ha den här typen av positioner. Jag tycker nog att det är dags.

– Om man tittar på de yttersta företrädarna så är det väldigt gubbtungt.