Tårarna rann på hela familjen när Marcus Berg, hans fru Josefine och de tre barnen Jolie, Leonel och Mateo klev ut på Gamla Ullevis gräs efter den viktiga allsvenska matchen mot Sirius.
Karriären, som en gång i tiden började i värmländska Torsby, avslutades hastigt i slutet av september till följd av ryggproblem. Nu skulle den före detta landslagsanfallaren hyllas för sina insatser på fotbollsplanen.
– Det var som en VM-final. Jag har inte spelat någon VM-final men det har varit mycket tankar och känslor. En fotbollsmatch vet jag hur man spelar. Hur man tar emot något sånt här är svårt att förbereda sig på, säger Berg om avskedet.
"Svårt att ta in"
Ute på mittplanen sprack rösten när han skulle tacka supportrarna. I efterhand vet den före detta landslagsanfallaren knappt vad han sade. Tillsammans med familjen och lagkamraterna i IFK Göteborg gick han sedan ett långsamt ärevarv där supportrarnas applåder aldrig ville ta slut.
Detta trots att "Blåvitt" förlorade mot Sirius med 0–1.
– Jag är otroligt tacksam till IFK som arrangerade allt och mot fansen som stannar kvar. Jag vet känslan efter en sån här match och det är inte jättekul när det inte blir vinst. Men att folk orkar och vill visa sin uppskattning. Jag vet inte, det är svårt att ta in.
I "Blåvitt" blev det 71 mål på 179 matcher. Utöver det hann 37-åringen även representera klubbar som nederländska Groningen, tyska Hamburg och grekiska Panathinaikos. I herrlandslaget blev det 24 mål på 90 landskamper.
– När vi gick ut med beskedet försökte man ta in allt och läste i stort sett det mesta. Det är otroligt mycket fina grejer man varit med om. Även tuffa grejer, säger Berg.
"Det är jag stolt över"
TT: Vad sticker ut som höjdpunkter?
– Det är svårt. Men VM-kvartsfinalen med landslaget (2018) såklart. Tiden i Panathinaikos som blev en nystart för mig utomlands och SM-guldet här som jag aldrig fick vara med och fira (2007). Det gnager lite fortfarande att jag bara var med halva säsongen men det var mitt val att lämna efter 17 matcher.
TT: Din lagkamrat Gustav Svensson beskrev dig som en förebild som person och spelare.
– Det är fint. Man kan inte påverka andras syn på en men jag hoppas att jag inte skaffat mig alltför många ovänner och det tror jag inte att jag har. Jag har alltid försökt fokusera på att göra mitt bästa för laget och det är jag stolt över.
Närmast väntar en operation som förhoppningsvis ska fixa ryggen. Därefter är framtiden ännu oklar.
– Jag måste ta mig tid men jag tror jag kommer hitta min grej. Det finns saker jag brinner för som jag kommer testa. Sen om det är inom en månad eller om tre år har jag ingen aning om, säger Marcus Berg.
