Att kalla Australien fotbollstokigt är att ta i – även om damlandslaget är ett av världens bästa och nyligen krossade Sverige med 4–0 i en träningslandskamp.
Faktum är att man inte ens är överens om vad sporten ska kallas – football eller soccer. Därför var scenerna som utspelade sig på Federation Square i Melbourne mitt i natten, under VM-matchen mot Danmark, spektakulära.
– Jag har aldrig upplevt något liknande vid något idrottsevenemang. Det var otroligt. Jag tror att det var 7 000 på plats, och folkmassan växte allt eftersom när de insåg att Australien kanske skulle kunna vinna, säger Josh Parish, en av medlemmarna i ESPN:s podcast The National Curriculum.
"Otänkbart"
Framför storbildsskärmen utbröt efter det avgörande 1–0-målet ett öronbedövande jubel i folkmassan.
– När alla bengaler tändes gick det inte ens att se skärmen, så om målet hade dömts bort hade ingen märkt det, säger han med ett skratt.
Den enda gången tidigare som Australien tagit sig vidare från gruppspelet på herrsidan var med den så kallade gyllene generationen 2006. Men då var det med Premier League-stjärnor som Mark Viduka, Tim Cahill och Harry Kewell.
– På pappret har vi inget som är ens i närheten av det talangmässigt den här gången. Och att göra vad de har gjort, och att för första gången vinna två matcher i gruppspelet är otänkbart, och gör firandet än mer euforiskt, säger han.
Det var framgångarna 2006 som startade en livslång kärlek till fotbollen för honom.
– Att vi får uppleva något liknande nu kan innebära något omvälvande för australisk fotboll.
Årets upplaga av Socceroos har lyckats nå den australiska folksjälen, känslan av att en brokig skara, sällan med finess men med mycket hjärta, kämpar sig fram och mot alla odds når framgång.
– De har visat vad "aussieandan" innebär, de har verkligen slagit från underläge och tagit sig upp till toppen, säger förra AIK-spelaren Remy Siemsen, som nu är tillbaka i Sydney FC.
"En spännande tid"
Och kanske har Socceroos nu lyckats tända en samlande lägereld. På skolgårdar spelas det fotboll, tidningsrubriker skriker om historieskrivande och i Sydney ställs det upp storbildsskärmar i parkerna när det i söndagsottan lokal tid ska spelas åttondelsfinal mot Argentina.
“Diego Maradonas Argentina krossade Australiens VM-drömmar 1993 och nu har vi chansen att ta hämnd på Lionel Messis Argentina", säger delstaten NSW:s idrottsminister Rob Stokes i ett pressmeddelande inför lördagens åttondelsfinal.
Tasmaniens fotbollsförbund skriver att 23 procent av delstatens barn och unga redan spelar fotboll, och vd:n Matt Bulkekey tror att siffrorna nu kommer att skjuta än mer i höjden.
"Socceroos har verkligen fångat hela nationens uppmärksamhet med sina heroiska framträdanden", säger han i ett uttalande.
På väg mot kvarten?
Dessutom avgörs VM i Australien och Nya Zeeland på damsidan nästa år, vilket ytterligare kan driva på intresset.
– Det hade inte kunnat komma vid ett bättre tillfälle, säger Siemsen, som har spelat sex landskamper med "Matildas", som damlandslaget kallas.
– Det är redan mycket surr runt det, jag känner att förväntningarna växer. Jag hoppas verkligen på att få vara en del av den australiska truppen, att få spela på hemmaplan framför familj och vänner – vilken möjlighet.
Men innan dess ska herrarnas match mot Argentina klaras av. Josh Parish förväntar sig inte en seger, men konstaterar att man aldrig kan veta med Socceroos.
– De är i underläge igen, vilket passar dem utmärkt. De kommer att försvara, kämpa för varje boll, och om Argentina blir pressade kan de kollapsa igen och vem vet, Socceroos kan ha en chans och göra mål på dem. Det är det fina med mästerskapsfotboll.
