Statistik är alltid intressant, som Barcelonastjärnan Fridolina Rolfö uttryckte det på måndagens pressträff i ett högsommarkvavt presstält intill den svenska EM-basen Carden Park.
Och tittar man närmare på ett av de största samtalsämnena under inledningen av sommarens Europamästerskap, noteras intressanta siffror.
Det handlar om huruvida Sverige ska spela med en 4–3–3-formation, som oftast under förbundskapten Peter Gerhardsson, eller om det är bättre med 3–4–3. I premiären mot Nederländerna blev det lite överraskande det sistnämnda, och det svenska laget har de senaste veckorna lyft förmågan att kunna växla mellan systemen som en styrka inför EM.
– Det gör oss lite oförutsägbara, det gör att motståndarna kanske måste förbereda sig på två olika sätt att spela. Och vi skulle kunna ändra mitt under en match också. Det gör oss mer dynamiska, säger mittbacken Magdalena Eriksson.
Bara hälften segrar
Men när TT går igenom samtliga 65 landskamper som Sverige har spelat sedan Gerhardsson tog över, är det tydligt att den ena formationen fungerat klart bäst. När Sverige startat med fyrbackslinje har laget varit närapå oslagbart. På 47 matcher med fyra backar från start har det blivit 36 segrar och bara fem förluster.
Med tre mittbackar i startelvan har fotbollsdamerna däremot lika ofta tappat poäng som vunnit. På 18 matcher har det blivit nio segrar, fem oavgjorda och fyra förluster.
– Jag tror att en stor anledning är att vi ofta har mött tuffare motstånd när vi använt en trebackslinje. Det kan delvis bli en mer defensiv uppställning. Möter man bättre lag så finns det större risk att man släpper in mål också. Det skulle jag säga är anledningen, säger anfallaren Fridolina Rolfö.
– Det är svårt att säga exakt vad det beror på, men såklart på motstånd och sådana saker. Jag kommer inte ihåg alla matcher, men jag tror framför allt att det kan handla om hur bra motstånd vi har spelat mot, säger backen Hanna Glas.
Assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman lägger fram samma förklaring:
– Vi har ju valt tre backar många gånger när vi mött de bästa lagen, så det är klart att vi vinner färre matcher när vi möter Frankrike eller USA, säger Wikman.
Inte helt sant
Men det är verkligen en sanning med modifikation.
Det stämmer att trebackslinjen mönstrats i ett par träningslandskamper mot starka nationer som USA, Frankrike och Tyskland. Men när den använts i tävlingsmatcher har motståndet i stället varit lågt rankade länder som Georgien, Kroatien, Ungern och Ukraina. Och inte ens då har det alltid varit så lyckat, med 0–1-förlusten i VM-kvalet mot Ukraina 2018 som ett exempel som sticker ut.
Och när de största framgångarna kommit har fyra backar varit melodin för Sverige. Landslaget har ett par riktigt starka år bakom sig, med VM-bronset 2019 och OS-silvret i fjol som främsta meriter. Inte en enda match i de två mästerskapen ställde Sverige upp med en 3–4–3-formation.
TT: Är ni sämre med trebackslinje?
– Nej, det vet jag inte, säger Magnus Wikman.
– Jag har inte räknat på det så, men jag tror inte att det handlar om det. Vi har valt trebackslinje av olika anledningar. Nu i premiären gjorde vi det för att vi trodde att det skulle passa bäst mot Nederländerna, som brukar spela med Jill Roord som en väldigt indragen högerforward. Så vi trodde, och det tror vi kanske fortfarande, att det var vår bästa plan. Men om det är bäst eller sämst, det har jag ingen aning om.
Formationen sekundär
I premiären blev det tre svenska backar och bara en poäng (1–1). Mot ett på pappret svagare Schweiz (20:a på världsrankningen) på onsdag, är vanligtvis en fyrbackslinje att föredra, medger Magnus Wikman.
Men han betonar samtidigt att den exakta formationen faktiskt inte är så viktig i slutändan.
– Vi valde ju att spela med trebackslinje borta mot Georgien i VM-kvalet (Sverige vann med 15–0). Så nu har vi nog hamnat i ett läge där vi i stället kollar på vilka spelare som vi tycker är i bäst form, och så sätter vi positionerna därefter. Formationen kommer ganska sekundärt just nu.
