Det har gått fem-tio minuter efter slutsignalen. På en bänk utanför omklädningsrummet sitter Erik Ståhlgren och Rasmus Bexell och pustar ut efter derbyt. Känslan är att de tycker det är skönt att det är över. Inte bara för anspänningens skull, utan kanske framförallt för den brännande hettan, som varade matchen igenom.
– Jäklar vad varmt det var, säger Erik Ståhlgren.
Ett faktum han ändå kunde stå ut med. Gullringen vann ju derbyt – och han blev målskytt för femte gången i seriespelet.
– Jag tycker vi vinner fullt välförtjänt. Tuna är annars ett bra lag när de får sitt spel att stämma.
Rasmus Bexell, som från nära håll stötte in tvåan och spiken i kistan, säger så här:
– Vi borde vunnit med större siffror. 2–0 var i underkant.
Bexell var tillbaka efter skada och hoppade in sent i matchen.
– Det var kul att spela igen, sedan hade jag hoppats på mer speltid. Men det är inte lätt att konkurrera ut de där två på topp och syftar på Ståhlgren och Haris Dreco.
Efter sitt mål blev Bexell liggande kvar vid mållinjen i smärtor.
– Jag brakade in i stolpen. Bollen hade kanske gått in ändå, men jag visste inte om jag hade någon bakom mig.
– Jag var mer orolig att stolpen skulle gå sönder, säger Erik Ståhlgren och garvar högt.
Båda målskyttarna trodde att Tuna skulle hota mer i djupet i andra halvlek:
– Vet inte varför det inte blev så, men vi var starka bakåt, säger de.
