I höstas fanns det hela åtta namn på listan över vem som ska ta över som ny ordförande i Svenska fotbollförbundet efter avgående Karl-Erik Nilsson, som tillträdde våren 2012.
I januari pekade valberedningen ut trion Lars-Christer Olsson, Hélène Barnekow och Fredrik Reinfeldt som huvudkandidater. Samtidigt har Jens T Andersson, Caroline Waldheim och Tommy Andersson ännu inte dragit tillbaka sin kandidatur inför förbundsmötet den 25 mars.
"En rad problem"
– Svensk fotboll står inför en rad problem. Vem som än blir ordförande behöver identifiera vad svensk fotboll är och vilka ansvarsområden förbundet ska ha, säger säger Olof Lundh, författare och fotbollsjournalist på TV4:s Fotbollskanalen och C More.
Noa Bachner, krönikör på Expressen, framhåller att den nye ordföranden måste balansera olika intressen inom svensk fotboll.
– Det ska vara en kandidat som kan tillgodose och lyssna på både elitverksamhetens intressen, men också på distrikten och bredden, säger Bachner.
Konfliktytor mellan de olika aktörerna finns. En strid rör hur Svensk elitfotboll (Sef) delar med sig av sina intäkter från tv- och reklamavtal till föreningar längre ner i fotbollssystemet. En annan kamp handlar om att förbundet vill ha färre distrikt, men bantningen hindrades i fjol av distrikten.
Sef-valet – en försmak
Dessutom finns det tecken på att det åtminstone har funnits splittringar inom herrarnas elitfotboll. Det blev tydligt när Sef för två år sedan skulle välja en ny ordförande. Då valde avgående Sef-ordförande Lars-Christer Olsson att skicka ut ett brev till de 32 elitklubbarna där han tydligt förordade valberedningens förslag – Ove Sjöblom, Sirius – som ny ordförande.
– Då sprack svensk fotboll för första gången upp på ett sätt som jag åtminstone aldrig upplevt under de år jag har bevakat fotbollen. Lars-Christer Olsson gjorde något som man inte riktigt gör inom svensk idrottstradition. Han lade sig i vem som skulle bli hans ersättare, säger Olof Lundh.
Allt slutade med att motkandidaten Jens T Andersson blev ny Sef-bas efter lottdragning – omröstningen slutade oavgjord.
– Det var en försmak av det vi ser nu. Det visar även att man inte kan lita till 100 procent på att det blir valberedningens förslag som vinner, säger Lundh.
"Upplagt för Olsson"
I egenskap av huvudkandidater har endast Olsson, Barnekow och Reinfeldt fått möjlighet att under 45 minuter presentera sig i ett digitalt möte med röstberättigande. Vem av de tre som blir valberedningens huvudkandidat ska redovisas senast den 15 februari.
– Det är väl lite upplagt för Lars-Christer Olsson, som kommer in som en räddare i nöden. De andra två har ju ingen förankring i fotbollsrörelsen, säger Olof Lundh.
Olsson har haft en rad toppositioner inom svensk fotboll genom åren och har även varit generalsekreterare i Uefa (Europeiska fotbollsförbundet) samt ordförande i ligaorganisationen European Leagues.
Samtidigt är han en del av det som har varit, poängterar både Bachner och Lundh.
– Jag tror att han kommer att kunna lösa konfliktytorna på ett bra sätt, men det är en ”business as usual”-kandidat. Man skjuter fram generationsväxlingen på ledarnivå ett antal år, säger Lundh.
Vad Fredrik Reinfeldt vill göra som ordförande är oklart. Den tidigare statsministern har inte gjort några medieframträdanden sedan hans kandidatur blev känd.
– Att Reinfeldt har kännedom om de politiska rummen är en stark fördel och där Lars-Christer Olsson faktiskt har varit en del av det svenska fotbollsetablissemanget utan att lyckas speciellt bra i anläggningsfrågan, säger Noa Bachner.
– Det är nog Reinfeldts styrka, men det är fortfarande svårt att veta vad han tar med sig, fortsätter han.
"Starkare cv än Reinfeldt"
Näringslivstoppen Hélène Barnekow – tidigare vd för Telia Sverige och Microsoft Sverige – har gjort intervjuer, men har likt Reinfeldt ingen bakgrund inom idrottsrörelsen.
– Hennes stora styrkor är att hon har bred erfarenhet från näringslivet. Det finns dessutom en stark vilja att förbundet ska ha en annan representation. Hon har kanske ett starkare cv än Reinfeldt för det här uppdraget, säger Noa Bachner.