För knappt 20 år sedan var damallsvenskan rankad som den bästa fotbollsligan i Europa – i praktiken hela världen – och Umeå IK vann dåtidens variant av Champions League.
Sedan dess har den svenska högstaserien tappat konkurrenskraft och är sedan ett par år femma på rankningen, som toppas av Frankrike, Tyskland, England och Spanien.
I jämförelse med herrallsvenskan – rankad som nummer 23 i Europa – är damallsvenskan fortsatt en toppliga, men platsen i näringskedjan har förändrats. Tiden då de största stjärnorna sökte sig till Sverige är sedan länge förbi.
"Talangfabriksliga"
– Troligtvis kommer vi aldrig att kunna konkurrera med pengarna som finns i de allra största ligorna. Vi kommer att bli en talangfabriksliga, säger Stefan Alvén, sportchef för Elitfotboll Dam (EFD), som representerar elitklubbarna.
I takt med att storklubbar som Chelsea, Manchester City och Barcelona hårdsatsat ser damfotbollsvärlden ett större inflöde av pengar även i transfersystemet. Ett problem är dock att det inte finns något globalt system med utbildningsersättning på plats när en spelare värvas som amatör.
– De större klubbarna i övriga Europa riktar blickarna mot de välutbildade spelarna i Sverige och de kan ta de unga talangerna som är amatörer som lottsedlar. De kostar ingenting, säger Stefan Alvén.
På herrsidan har föreningar som fostrat en fotbollsspelare fått utbildningsbidrag vid övergångar sedan länge.
– När Fifa (Internationella fotbollsförbundet) en gång i tiden sjösatte det här systemet sade man att det inte finns några pengar inom damfotbollen att fördela. Men nu börjar pengarna komma in och vi tycker att det är rimligt att våra föreningar får ersättning för den utbildning man har gett de här spelarna. Så att vi kan fortsätta att fostra fram nya talanger, säger Alvén.
Svenska fotbollförbundet, övriga nordiska förbund och EFD har drivit frågan i flera år, men än så länge har Fifa inte sparkat i gång något liknande system på damsidan.
Spelarfacket en bromskloss
En bromskloss har varit det internationella spelarfacket Fifpro, som anser att nuvarande system på herrsidan leder till en inlåsningseffekt för spelarna. Enligt Fifpro kan klubbar tappa intresset när de inser att en moderförening ska ha ersättning vid en övergång, uppger Alvén.
– Spelarfacket kan tänka sig ett system där någon form av ersättning ska utgå, men inte att det ska vara ett plagiat av det som finns på herrsidan. För det fungerar inte bra, enligt Fifpro, säger Stefan Alvén.
Det är inte så att mängder av svenska flicktalanger försvinner ut i Europa i nuläget, men det finns en risk att damsidan följer samma utveckling som under årtionden har skett på herrsidan.
– Det har inte påbörjats i stor skala, men vi ser en fara på sikt, säger Stefan Alvén.
En minst lika viktig fråga för svensk damfotboll är att klubbarna skriver längre kontrakt med sina spelare. Annars blir det omöjligt att ta bra betalt vid internationella övergångar eller att ens att få några transfersummor. Detta eftersom många övergångar sker när kontrakten gått ut och spelarna kan lämna gratis.
– Vi behöver få tillbaka det värde som vi tycker att spelarna har, så att vi kan återinvestera det i verksamheten eller i nya spelare, säger Stefan Alvén.
"Forma de nya stjärnorna"
Exempelvis Häcken tappade förra säsongen stjärnorna Stina Blackstenius (Arsenal), Julia Zigiotti Olme (Brighton) och Emma Kullberg (Brighton), som alla satt på utgående kontrakt.
– Det går inte att köpa in nya sådana spelare, utan man får köpa in dem som kan bli de nya stjärnorna, säger Häckentränaren Robert Vilahamn.
Längre spelarkontrakt är ett måste för de allsvenska klubbarna på sikt, framhåller han.
– Vi kan forma de nya stjärnorna här och vi vill väldigt gärna förlänga och ha långa kontrakt på alla. Sedan ska de inte vara kvar hela livet. Utan är de tillräckligt bra ska vi sälja dem i stället. Vi kommer inte att stoppa någon vi får bud på, utan då får vi inse att de är tillräckligt bra för att bli sålda, säger Robert Vilahamn.
