Debatten återkom med jämna mellanrum under Zlatan Ibrahimovics era i fotbollslandslaget – och fortsatte även efteråt. Var den svenske världsstjärnan för stor i förhållande till sina lagkamrater och blev Sverige ett sämre landslag på grund av detta?

Albin Ekdal anser att frågan har varit motiverad – inte minst med tanke på hur det såg ut under EM 2016 där Sverige åkte ut redan i gruppspelet efter att endast gjort ett mål på tre matcher.

– Zlatan var den stora stjärnan. Det var han som skulle göra det, leda Sverige genom ur och skur. Förbundskapten Erik Hamrén hade gett honom taktpinnen och vi andra skulle förlita oss på Zlatan. Vårt lag bestod av en världsstjärna och tio hyfsade lirare runtom som skulle hjälpa honom att dominera. Den taktiken höll inte, säger landslagsmittfältaren i sitt sommarprat i Sveriges Radio.

"Gynnar sällan laget"

Zlatans centrala roll gjorde att resten av spelarna presterade sämre än vanligt, menar Ekdal.

– Att Zlatan skulle ha bollen så mycket som möjligt var alla överens om. Det är rimligt när man har en spelare av den kalibern i laget. Men att förlita sig så mycket på en enda man och därmed undermedvetet glida ifrån sitt eget ansvar fungerar inte i fotbollen. Ingen kom upp i nivå eller fick ut det normala av sin kapacitet.

I sitt sommarprogram medger Ekdal att Zlatans höga förväntningar på övriga lagkamrater sannolikt gav en negativ effekt.

– Efteråt har jag funderat. Kanske var det så att många i landslaget inte klarade av att hantera Zlatans krav på sina medspelare. Hans gestikulerande och vassa kommentarer sänkte vissa spelares självförtroende. Det har jag sett många gånger. Och det gynnar sällan laget i slutändan.

– Förmodligen var det många som inte kunde tackla hans enorma vinnarskalle och temperament, som trots allt tagit honom till världens bästa klubbar och gjort honom till Sveriges bästa spelare genom tiderna.

Harmoni efter Zlatan

Sampdoria-proffset beskriver den efterföljande tiden – när Ibrahimovic slutat i landslaget och Hamrén lämnat jobbet som förbundskapten – som helt annorlunda.

– Om vi var ett lag med en stjärna med några medspelare under 2016 så reste vi som en tajt grupp två år senare till VM i Ryssland. Alla visste vad var och en skulle göra. Vi hade tydliga uppgifter och ansvarsområden. Vi var väl förberedda.

– Vi var ett sammansvetsat gäng, fullt med harmoni och självförtroende.

Ekdal beskriver sin relation med Ibrahimovic som "ganska bra" under de fem år som båda spelade i Blågult.

– Man måste hitta ett sätt att förhålla sig till Zlatan. Det tog lite tid att knäcka koden, men min taktik blev att sätta hårt mot hårt – vara tuff och kaxig tillbaka och inte gömma mig och vara blyg när han drog i gång sitt tugg.

Grinade illa i närkamp

Det krävdes mer än bara ett godkännande från Erik Hamrén för att accepteras i landslaget – något som gjorde sig påmint när Albin Ekdal gick en kamp mot klockan för att komma med i EM-truppen 2016 efter att ha skadat ryggen allvarligt på en nattklubb.

– När jag väl fått förbundskaptenen på min sida så var det bara Zlatan kvar. Han förklarade, med sitt berömda leende, att jag var tvungen att stå pall i en rejäl närkamp med honom innan han också kunde ge grönt ljus. Jag grinade illa av den närkampen, men jag stod kvar på benen, berättar Ekdal i sommarpratet.

Hela Albin Ekdals program i "Sommar i P1" släpps på lördagen som podd klockan 07 och sänds i P1 klockan 13.