Målvakter som är skickliga med fötterna, så som Manchester Citys Ederson, Alisson Becker i Liverpool och Bayern Münchens Manuel Neuer, är standarden i dagens fotboll.
Men fram till dess att Internationella fotbollsförbundet (Fifa) förbjöd målvakter att ta emot bakåtpassningar med händerna för 30 år sedan var fallet helt annorlunda. Målvakterna kunde nämligen ta sin tid och kasta bollen i stället.
Fifa beslutade sig för att agera efter fotbolls-VM 1990 i Italien efter enorm kritik för mästerskapet som snittade rekordlåga 2,2 mål per match.
Colombias tidigare landslagsmålvakt René Higuita hävdar att han under denna turnering visade vägen framåt.
"Ändrade ingen regel"
Higuita, känd som ”El Loco” (Galningen), utmärkte sig eftersom han var helt orädd med bollen vid fötterna. Under karriären tog han även hand om straffar och frisparkar.
– Fotbollsspelare som Pele och (Diego) Maradona... var mycket bra, men de förändrade inte en regel, säger Higuita.
Fifas nya regel togs sedan i bruk i OS i Barcelona 1992. I Colombia kallas den för "Higuita-regeln".
Den argentinska historikern Luciano Wernicke håller med om att Higuita var unik, men han bestrider denna teori.
– Det är inte så att regeln ändrades på grund av Higuita, utan snarare på grund av alla de målvakter som inte var som honom.
"Bästa regeländringen på 40 år"
Effekten efter regeländringen var omedelbar. I VM i USA 1994 var antalet mål per match uppe i 2,7 vilket var den högsta siffran sedan 1970.
– Det är den bästa regeländringen under de senaste 40 åren, den har gjort fotbollen mer dynamisk, säger Wernicke.
– Nu är (fotboll) mycket snabbare, det finns fler rörelser, och varje dag måste målvakterna arbeta lite mer på sina fötter för att ge något till laget, säger Higuita.
Oavsett om han var ansvarig eller inte stöder Higuita även andra åtgärder som kan bidra till att minska maskandet, till exempel genom att stoppa klockan när bollen är ur spel.
– Det är mycket tal om att introducera effektiv speltid som de har i basket, och det är inte en dålig idé, säger Higuita.