Italien–England, final
Avspark: 21.00.
Arena: Wembley i London.
TV/Radio: TV4/C More/Radiosporten P4
Mästare på hemmaplan: För andra gången i Englands historia har "Three Lions" nått fram till en final i ett stort mästerskap, och precis som när de vann VM 1966 sker det på hemmaplan.
Portugal hade möjligheten att ta titeln på hemmaplan mot Grekland i finalen 2004, men misslyckades. Frankrike var i samma sits 2016, men förlorade då mot just Portugal. England kan bli den första nationen att vinna EM på hemmaplan sedan Frankrike lyckades med bedriften 1984.
Trots coronapandemin har den brittiska regeringen öppnat för över 60 000 åskådare på Wembley i London under semifinalerna tidigare i veckan och till finalen i kväll. Det lär koka på nationalarenan när England är ute efter att bryta den långa mästerskapsförbannelsen.
Historisk fördel: Totalt har Italien vunnit 10 av 27 matcher mellan lagen, jämfört med Englands åtta segrar. I tävlingssammanhang är fördelen ännu större.
England har inte vunnit på de sex senaste försöken mot Italien i tävlingsmatcher (två kryss, fyra förluster). Vi får backa bandet till VM-kvalet 1978 för att hitta en seger för engelsmännen.
Senast stornationerna möttes i ett EM-slutspel var i kvartsfinalen i Ukrainas huvudstad Kiev 2012. Italien vann då på straffar efter en mållös tillställning. Två spelare i dagens trupper spelade den matchen: Italiens mittback Leonardo Bonucci och Englands mittfältare Jordan Henderson. Salvatore Sirigu och Giorgio Chiellini fanns med i Italiens trupp, men satt på bänken.
Offensiva hoten: Englands största offensiva hot är tveklöst duon Harry Kane och Raheem Sterling. Lagkaptenen Kane står på fyra mål i turneringen så här långt och jagar Cristiano Ronaldo och Patrik Schick som leder skytteligan på fem fullträffar. Manchester City-stjärnan Sterling har stått för tre mål, och varit en ständigt hot från sin kant. I semifinalen mot Danmark var det han som tog sig förbi sin försvarare och fixade den matchavgörande straffen.
Italien ser nog gärna att anfallaren Ciro Immobile hittar tillbaka till formen han visade under turneringens inledning. Han blev målskytt i de två första matcherna, men sedan dess har det gått tyngre. Under slutspelet har det i stället varit den vindsnabbe 23-åringen Federico Chiesa som hotat mest i offensiv riktning. Han spräckte målnollan mot Österrike i förlängningen i åttondelsfinalen och gjorde "Gli Azzurris" enda mål mot Spanien i semin. Utöver det är Lorenzo Insigne det offensiva navet på vänsterkanten.
Så gick det i semifinalerna: Italien spelade 1–1 mot Spanien i 120 minuter, och vann sedan matchen på straffar. Även Englands semifinal mot Danmark gick till förlängning, men där avgjorde Harry Kane på en straffretur och satte 2–1 i den 104:e minuten.
Italien, möjlig startelva: 21 Gianluigi Donnarumma – 2 Giovanni Di Lorenzo, 19 Leonardo Bonucci, 3 Giorgio Chiellini, 13 Emerson – 18 Nicolo Barella, 8 Jorginho, 6 Marco Verratti – 14 Federico Chiesa, 17 Ciro Immobile, 10 Lorenzo Insigne.
Förbundskapten: Roberto Mancini.
England, möjliga startelva: 1 Jordan Pickford – 2 Kyle Walker, 5 John Stones, 6 Harry Maguire, 3 Luke Shaw – 14 Kalvin Phillips, 4 Declan Rice, 25 Bukayo Saka, 19 Mason Mount, 10 Raheem Sterling – 9 Harry Kane.
Förbundskapten: Gareth Southgate.
Domare: Björn Kuipers, Nederländerna.