Offren för vansinnesdådet i Bryssel hedrades, förbundskaptenen och mittfältaren avtackades när de satte punkt för sina landslagskarriärer.
Däremellan avrundade landslaget ännu ett misslyckat kvalspel till ett mästerskap genom att göra 2–0 på Estland.
– Allra helst vill jag att vi avslutar det här på ett snyggt sätt, sade Andersson inför sin sista landskamp.
Han fick som han ville.
Och bäddade för det själv.
Fingertoppskänsla
Andersson visade fingertoppskänsla när han kastade in trion Emil Krafth, Ludwig Augustinsson och Viktor Claesson i startelvan. Den trion såg till att spräcka Karl Heins nolla i den 22:a minuten.
Krafth, i sin första landskamp sedan i juni förra året, vann bollen vid mittplanen, spelade distinkt ut till Augustinsson vars skruvade vänsterinlägg knoppades in av Claesson.
Långt innan dess borde Andersson ha fått fira ett ledningsmål, men både Viktor Gyökeres och Claesson stod för bedriften att pricka ribban i samma anfall.
Karol Mets gjorde vad han kunde för att slita av armen på Gyökeres. Den förre AIK-profilen lyckades inte, men han fick åtminstone omkull anfallaren som förgäves vädjade till Fabio Maresca om att det där var väl ändå straff?
Forsberg: "Ett fint mål"
Nu gjorde det inte så mycket att domaren missade det uppenbara regelbrott. Kort senare rullade Emil Forsberg in 2–0.
– Vi var framför allt inställda på att göra en bra match. Jag gillar kombinationsspelet så det var ett fint mål, speciellt i en sådan här match, säger Forsberg i Viaplay och fortsätter:
– Målet i dag säger att jag ska köra på. Jag är inställd på det, sedan har vi nu ett långt uppehåll till nästa samling så vi får se. Men jag vill fortsätta.
Många känslor
Segern i EM-kvalavslutningen mot Estland är när allt kommer omkring inget annat än ett sportsligt ointressant resultat, ett i mängden av många av den sorten i den långa landslagshistoriken.
En match knappt ingen minns om några år.
Förutom de drygt 11 000 som var där och tog del av ett känslosamt hedrande av de i Bryssel mördade landslagssupportrarna Patrick Lundström och Kent Persson. Det är inget som ska glömmas.
Förutom Albin Ekdal, som gjorde sin 70:e och sista landskamp – och en landslagsstab som tackade för sig.
Målvaktstränaren Maths Elfvendal var klart tagen under nationalsången, Janne Andersson kämpade med att släppa fram de tårar som trängdes bakom hans glansiga ögon.
Stående ovationer
Allt har sin tid. Deras i landslagets tjänst var över när italienaren Maresca blåste för full tid.
– Det är klart att det är lite vemodigt. Jag trivs fantastiskt bra med det här jobbet, med spelare och ledare och alla runt omkring.
– Men jag har varit inställd på det här ett tag, sade Andersson inför sin 94:e och sista landskamp.
Ekdal fick stående ovationer när han byttes ut i den 72:a minuten. Han kramades om av sina lagkamrater och ledarstaben. En bit bort värmde brodern Hjalmar upp. Bröderna fick inte uppleva känslan av att samtidigt spela tillsammans i landslaget.
