Olof Lundh, TV4 och Fotbollskanalen:
Spelare ut, sälja och hålla i plånboken har varit devisen. Varför väljer ”Peking” att brösta upp sig nu?
– Antagligen känner man att man har en ekonomi som tillåter mer och att fjolåret inte gav det resultat man hoppats på samt att man sålde en del spelare som behövde ersättas. Sedan är det lite förvånande med tanke på ordförande Peter Hunts brev i höstas där han förklarade varför man inte kunde satsa.
Thern, Larsson, Krogh Gerson, Smith och Pettersson. Vad är det för investeringar IFK gjort i vinter?
– Det är kanske inte köp från översta hyllan men det är en del spännande spelare som möjligen kan blomma upp i Norrköpings miljö och där det finns en bra kännedom om alla utom Smith. Jens Gustafsson tror väl att han kan förädla dem och det blir framför allt intressant att följa Simon Thern och Jordan Larsson. De har potential, men kan de få ut den i IFK-tröjan?
Det surras om Jón Gudni Fjóluson till Belgien, det ryktas om Kalle Holmberg till Tyskland och Linus Wahlqvist är snart genuint trött på allsvenskan – hur står IFK rustat om det skulle bli en liknande utveckling med spelartapp under året?
– Man är inte rustat för ett sådant speltapp, även om man tagit höjd för att Linus Wahlqvist försvinner via värvningen av Ian Smith.
Det är sista IFK-svängen för Andreas Johansson och Daniel Sjölund. Vad krävs det för att jämförelserna och nostalgitrippandet runt de två IFK-farbröderna inte ska fortgå i all oändlighet.
– Att de tappar riktigt i kvalitet och det kan man inte säga att de gjorde 2017. Att varken IFK Norrköping eller Johansson och Sjölund var lika starka 2017 som tidigare år hängde mer på att det fanns en gräns på urlakat guldlaget kunde bli. Även om en del ersättare gjorde det bra så försvann även en del av dem. Så hela Norrköping fick en reaktion och det gjorde det än svårare för veteranerna.
Frida Fagerlund, reporter på Sportbladet:
Spelare ut, sälja och hålla i plånboken har varit devisen. Varför väljer ”Peking” att brösta upp sig nu?– Förmodligen för att de känner att det är rätt läge. Om en klubb ska kosta på sig att göra en sportslig satsning gäller det att man har de ekonomiska förutsättningarna och att tajmingen är rätt. Vi såg det i Djurgården förra vinterfönstret och nu känner väl även Norrköping att de har möjlighet att satsa. Sedan måste det så klart falla väl ut – annars blir det jobbigt. Dessutom sätter ett “lyckat fönster” press på en klubb inför nästa eftersom förhoppningarna från fansen höjs.
Thern, Larsson, Krogh Gerson, Smith och Pettersson. Vad är det för investeringar IFK gjort i vinter?
– I Isak Pettersson får man en ung och lovande målvakt. Just att inte vara rädd för att satsa på lite yngre keeprar är ett fenomen som vi har börjat få se allt mer av. Klubbens förhoppning är säkerligen att Pettersson ska utvecklas och så småningom inbringa valuta för pengarna, både bildligt och bokstavligt talat. Höjer ett litet varningens finger för hans relativt korta längd, något man får hoppas inte sätter käppar i hjulen. Rikard Norling hade svårt att få in Simon Thern i sitt AIK-bygge 2017 så på sätt och vis fick han aldrig riktigt chansen. Högstanivån är hög och motivationen är det säkerligen inget fel på efter det något haltande året. – Innan januariturnén kände jag mig osäker på Jordan Larsson, som ju också har haft det tufft med speltid, och även om landslagsdebuten var något ojämn så ska det förstås bli spännande att se honom i svensk fotboll igen. Både Larsson och Thern känns väldigt “Peking-kompatibla”, unga och lovande. Ian Smith kan nog bli bra i ett 3-4-3-system eftersom hans främsta kvaliteter finns i det offensiva spelet, så var det i alla fall 2016. Krogh Gerson var en viktig kugge i Giffarna men skador har satt en del hinder. Frågan är hur mycket han kommer spela under året, samt om det blir som defensiv mittfältare eller mittback.
Det surras om Jón Gudni Fjóluson till Belgien, det ryktas om Kalle Holmberg till Tyskland och Linus Wahlqvist är snart genuint trött på allsvenskan – hur står IFK rustat om det skulle bli en liknande utveckling med spelartapp under året?
– Att Kalle Holmberg är kvar är ju ett under, en skyttekung brukar man inte få behålla speciellt länge. Klart att det alltid är svårt att ersätta viktiga spelare, det såg vi inte minst i somras. En trupp varar inte för evigt och då blir det lätt att man måste hitta en ny riktning för laget, som passar det spelarmaterial man har att jobba med. Nu gäller det så klart först och främst att nyförvärven skolas in och hittar rätt. Sedan gäller det för Norrköping att få så bra betalt som möjligt för de som är på väg bort. Jag tror att allsvenskan 2018 blir rekordjämn, många lag har antingen fått behålla viktiga spelare (exempelvis Östersund) eller värvat extremt intressant (AIK, MFF). Dessutom intressanta nykomlingar.
Det är sista IFK-svängen för Andreas Johansson och Daniel Sjölund. Vad krävs det för att jämförelserna och nostalgitrippandet runt de två IFK-farbröderna inte ska fortgå i all oändlighet.
– Det är ju ofrånkomligt att rutinerade spelare betyder extremt mycket för ett lag. Ju fler säsonger desto mer erfarenhet att ta med sig ut på planen. Vem är Norrköping utan duon? Vem ska ta över fanan? Det kan vara bra att grubbla på det här redan nu. Brukar vara en lyckad grej att behålla spelarna inom klubben också, i ledarroller. Allt för att man inte ska tappa sin identitet.
Noa Bachner, krönikör Expressen:
Spelare ut, sälja och hålla i plånboken har varit devisen. Varför väljer ”Peking” att brösta upp sig nu?
– Utifrån sett framstår det som att man väntade på att rätt spelare skulle bli tillgängliga för att inte slösa pengar av ren stress förra året. Det kostade ett halvår av nedsolkat självförtroende, en liten minikris och oro i supporterled, men just nu ser Norrköping på pappret ut som ett bättre lag än man gjorde inför säsongen 2017.
Thern, Larsson, Krogh Gerson, Smith och Pettersson. Vad är det för investeringar IFK gjort i vinter?
– I mitt tyckte rakt igenom smarta. Tre pelare med spets: Thern har stor dold potential som väntar på att avmaskeras igen, kan inte tänka mig att han inte hittar rätt nu. Jordan Larsson har vi bara sett glimtar av, men han gick utomlands lite för tidigt och representerar en mycket mer värdefull investering på sikt än till exempel Tankovic gjorde i sommar, som jag ser det. Isak Petterssons imponerande debutsäsong hamnade i skymundan av Halmstads degradering. Sammantaget visar de här tre värvningarna att IFK:s attraktionskraft är stark, troligen som frukt av klubbens mycket framgångsrika utvecklingsarbete med spelare de senaste åren. Krogh och Smith känns mer som sunda, kompletterande värvningar.
Det surras om Jón Gudni Fjóluson till Belgien, det ryktas om Kalle Holmberg till Tyskland och Linus Wahlqvist är snart genuint trött på allsvenskan – hur står IFK rustat om det skulle bli en liknande utveckling med spelartapp under året?
– Såklart tunga tapp alla tre, men jag har svårt att se att mer än en av dessa lämnar innan sommaren, och då finns möjlighet att ersätta. Norrköping står kanske något sämre rustade för tapp än vissa andra toppklubbar med sin något smalare budget, men samtidigt finns något betryggande i att man hämtat många ersättare från allsvenskan de senaste åren och snabbt fått dessa att prestera bra.
Det är sista IFK-svängen för Andreas Johansson och Daniel Sjölund. Vad krävs det för att jämförelserna och nostalgitrippandet runt de två IFK-farbröderna inte ska fortgå i all oändlighet.
– Nya ledare, nya galjonsfigurer, ny framgång. Deras epok i Norrköping förblir synonym med en viss identitet, ett visst framgångsrecepet. Förhoppningen måste vara att grundfundamenten för framgången finns nedärvda i klubben framöver, eller ersätts av nya. Ju snabbare man hittar nya nyckelfaktorer och ny framgång, desto snabbare kan man gå vidare från Andreas Johansson och Daniel Sjölund. Stora delar av ledarteamet bakom är ju kvar, så jag kan tänka mig att man hittar nya spelare att kanalisera samma saker genom när tiden kommer.
