Det blåser kalla höstvindar på Kopparvallen och årets sköna dagar är på väg att ta slut.
Men i Åtvidaberg ser man inte slutet - utan ser istället en början till något nytt. Allsvenskan hägrar för Åtvidabergs FF och hela bygden sluter upp bakom sitt stolta fotbollslag. Blir det seger mot Vasalund på söndag är den allsvenska comebacken ett faktum.

Var med 1982
En comeback som egentligen inte ska vara möjlig med de förutsättningar ÅFF har.
- Jag trodde aldrig att vi skulle kunna vara med och tampas om en allsvensk plats igen. När jag kom hit 1981 sa jag att det är oerhört stort att ÅFF ligger på den nivån de gör, det lyssnade dom inte på då, men idag förstår de vad jag menar. Ett samhälle med 12000 invånare ska egentligen inte ha den möjligheten, säger Mats "Tott" Karlsson, idag sportchef i Åtvidabergs FF.
1982 var Mats Karlsson en av spelarna som var med när ÅFF lämnade svensk fotbolls absoluta finrum.
En höstdag på Listerlandet blev laget utsparkat av Mjällby - i kvalet till allsvenskan. Samma Mjällby som kan göra ÅFF sällskap tillbaka till allsvenskan.
- Det var en snöplig förlust, den gången. Vår ordinarie straffskytt Glenn Martindahl var sjuk, och vi fick två straffar. Men Peter Karlsson och Stephan Kullberg brände båda, och vi förlorade med 2-3.
Mats Karlsson är Degerforssonen som lämnade en klassisk svensk fotbollsklubb för en annan. Han hade tänkt att åka hem till Stora Valla efter en säsong - men blev kvar, byggde hus och bildade familj. Under Mats aktiva karriär föddes sönerna Pontus och Christoffer - som idag är två nyckelspelare i det ÅFF som kan ta klubben tillbaka till allsvenskan.
- Man är otålig, den här veckan har varit oerhört lång, jag vill bara att det ska bli söndag, säger Pontus Karlsson och skruvar på sig när vi slår oss ned i ÅFF:s klubblokal.

Tryggheten på Kopparvallen
Här sitter fotbollskulturen i väggarna. Alla fotbollsintresserade vet historien. Var man sig än vänder ser man bilder från storhetstiden. Ralf Edström, Roger och Benno Magnusson, SM-gulden 1972- och 73, matcherna mot Bayern München och Chelsea.
För Pontus Karlsson är Kopparvallen ett andra hem. En helig plats. Här finns tryggheten.
- Det låter kanske klyschigt och larvigt, men vi känner oss oerhört trygga på Kopparvallen. När jag kommer hit känner jag varenda människa, och man får en oerhörd stöttning.
Klubbens historia och tradition ger också ÅFF-laget extra energi inför möjligheten till ett allsvenskt avancemang.
- Jag är mycket stolt över vår historia. Jag känner "Knalin" Andersson, Janne Olsson och Uffe Blomberg, de är mina vänner och jag vet vad de uträttade. Men samtidigt vill man vara med och skapa sitt eget, ett kapitel som mina barn och barnbarn ska kunna läsa om i framtiden, säger Pontus Karlsson.
- Vår tränare Daniel Wiklund pratar om tavlorna från storhetstiden, han säger: "vill ni fortsätta beundra de här tavlorna, eller skapa egna", fortsätter Pontus.
ÅFF har tillhört toppen i superettan de senaste säsongerna - och nosat på den allsvenska platsen. Förra året var det nära, men en mardrömsmatch på Rambergsvallen mot Häcken raserade drömmen om allsvenskan.
- Då sa folk, att så nära kommer vi aldrig igen, men nu är vi där igen.
- Vi har byggt upp något under flera års tid. Våra tränare har hela tiden sagt att: "varje spelare i det här laget kan spela i allsvenskan". Till sist tror man på det där, säger Pontus Karlsson.
Efter det allsvenska uttåget 1982 har laget varit på ruinens yttersta brant flera gånger. I början av 1990-talet tog Mats Karlsson över som tränare för ett lag och en förening i spillror. ÅFF var nere i division tre, och samma vinter hade klubbens stolta klubblokal brunnit ned till grunden.

ÅFF-andan
Men likt fågel Fenix, reste sig ÅFF ur askan och började om på nytt.
- Jag fick Mats Almgren att återvända från Norrköping, och tillsammans byggde vi upp ett nytt lag. Vi hade fem-sex man kvar, och jag fick ringa runt i byarna för att få ihop folk, säger Mats Karlsson.
Det är här vi kommer in på ÅFF-andan och ÅFF-modellen. Du blir aldrig större än någon annan. Från ledare till ledare, från spelare till spelare. Alla har de fostrat och fostrats på samma sätt. Det gäller att jobba hårt, för dig själv, för laget och för ÅFF.
- Att vägra acceptera det går inte, då skulle man snabbt bli utstött ur laget. Jag har själv blivit fostrad av Kristian Bergström och Henrik Gustavsson, och nu är det min tur att föra det vidare till de unga spelarna, säger Pontus Karlsson.
ÅFF har i många avseenden skötts som en amatörklubb på en elitförenings nivå. Men med sina normer har klubben nått framgång. Spelarrekryteringen är en del. En modell som kom till redan på gamle värvarkungen Lasse Spjuts tid.
- Förutom två brassar och en västgöte i Jesper Arvidsson kommer alla spelare från närområdet. Vi jobbar efter att söka spelare som finns på en och en halv timmes avstånd från Åtvidaberg. Och vi är mycket nöjda med att nio spelare i årets trupp är fostrade i vår Tipselitsatsning, säger Mats Karlsson.
ÅFF-andan är en form av hederskodex för klubbens ledare och spelare. Ett arv att förvalta och en plikt att föra fotbollstraditionen vidare på den lilla orten. Respekten för att arbetet som byggts upp av generationers generationer ÅFF-are, ska leva vidare.
- ÅFF har en stor plats i mitt hjärta, det är något man brinner för. Skulle jag ställas inför situationen att lämna ÅFF skulle det vara som att lämna en del av ens liv, det skulle vara jättesvårt, säger Pontus Karlsson.

Allsvenskan kittlar
Allsvenskan. Det är en tanke som kittlar dödsskönt hos Mats och Pontus Karlsson. Men de vägrar att ta ut något i förskott.
- Når vi dit vore det fantastiskt och jag skulle vilja säga att det vore en bragd. Men skulle vi inte lyckas går vi vidare i vår process, som är att bli bättre och bättre för varje år. När vi är tillräckligt bra når vi dit, och det kan vara på söndag, nästa helg, eller något annat år, säger Mats Karlsson.
Pontus Karlsson förbereder sig för fredagens träning på Boxholms nylagda konstgräsmatta.
På söndag kväll kan han och lagkamraterna vara ett allsvenskt lag 2010.
- Om vi har något där att göra får tiden utvisa. Men om vi når allsvenskan kommer vi aldrig att be om ursäkt för det, säger Pontus Karlsson.
Efter 90 minuter på Skytteholms IP imorgon kan allsvenskan vara ett faktum.
Hela Åtvidaberg håller tummarna.