Hon var länge mittbacken som tvingades ut till vänsterkanten. Det skedde av konkurrensskäl – omgivningen har ofta kryllat av skickliga mittlås – men också på grund av hennes förmåga att göra ett gediget dagsverke oavsett position.

Nuförtiden spelar Magdalena Eriksson nästan alltid mittback. Och det beror helt enkelt på att få spelare i världen är lika bra som henne i den centrala försvarsrollen. På tisdagens fotbollsgala fick hon det också svart på vitt. Först prisades hon som årets back och lite senare tilldelades hon också det allra finaste priset på damsidan: Diamantbollen.

"Kraftfull auktoritet"

"Sydsvenskans och Svenska fotbollförbundets Diamantbollen går 2020 till en hängiven, passionerad och noggrann back av yttersta världsklass som alltid gör allt för bli ännu bättre. Hon är en kraftfull auktoritet, en given ledare inte bara i landslaget, utan också som lagkapten för en av Europas allra största klubbar i en av världens tuffaste ligor", lyder motiveringen.

– Det är svårt att beskriva hur man mår. Jag är inte en spelare som kanske har drivits av individuella priser, det har aldrig varit en dröm så, säger Eriksson.

– Men det känns jättekul såklart, det är otroligt stort. Men jag tror att det är en sådan här grej där man förstår hur stort det är om ett tag kanske. Just nu känns det bara overkligt.

Magdalena Eriksson inledde fotbollslivet i Enskede men tog sina första steg i seniorkarriären i två andra Stockholmsklubbar: Hammarby och Djurgården. Det första stora genombrottet kom dock i nästa klubb, Linköping, där hon spelade i fyra år och vann SM-guld 2016.

Men det är under de senaste åren som hon har tagit klivet in i världseliten och utvecklats till en av fotbollsvärldens allra främsta mittbackar.

"Min absoluta styrka"

När hon sommaren 2017 lämnade allsvenskan och Linköping för en flytt till England och Chelsea, var hon fortfarande inte någon stor stjärna. Vid den tidpunkten var hon till exempel långt ifrån självskriven i startelvan i det svenska landslaget. Men sedan Peter Gerhardsson tog över som förbundskapten hösten 2017 har hon vuxit ut till en nyckelspelare, och numera är hon en av de mest givna startspelarna.

Lika uppskattad är hon i klubblaget. Under sina tre år i London har hon redan vunnit ligan två gånger och FA-cupen en gång. Förra året tog hon dessutom över lagkaptensbindeln och så sent som för två veckor sedan skrev hon på ett nytt kontrakt som binder henne till klubben fram till 2023.

Men hon har inte fått något gratis, säger hon.

– Jag har aldrig varit bäst på någonting. Eller jag kanske har varit bäst på att träna. Jag har varit den som alltid har jobbat stenhårt varje träning och alltid velat bli bättre. Jag har alltid haft en kärlek till sporten som har gjort att jag har haft det här drivet, och det har jag fortfarande, säger Magdalena Eriksson.

– Och även om jag är 27 år så är det drivet nästan större än någonsin, det känns bara som att det växer och växer. Det är det som är min absoluta styrka.