PÀrlan finns kvar i vÀnsterörat, den moderiktiga kepsen sitter som en smÀck och vi möts av samma avslappnade leende som blev sÄ populÀrt pÄ Kopparvallen under Ätta Är. Möjligen att skÀgget med de grÄa inslagen vittnar om att elitkarriÀren som fotbollsspelare Àr förbi, men annars Àr Alberis da Silva sig lik frÄn tiden som elitspelare i à tvidabergs FF.
Nu för tiden skapar han rubriker varken som spelare eller pĂ„ elitnivĂ„. DĂ€remot har han gjort snabb succĂ© som ny huvudtrĂ€nare i division 3-laget Kisa BK. Tre matcher har resulterat i lika mĂ„nga segrar â och det som nykomling med en skakig försĂ€song dĂ€r trĂ€naren Greger Johansson fick sparken.
â Jag har hela tiden vetat att vi Ă€r ett bra lag och nu lĂ€r inte de andra lagen underskatta oss lĂ€ngre, sĂ€ger da Silva om succĂ©starten.
Hur lÀnge har du varit inne pÄ att bli trÀnare?
â SĂ€g ... i tvĂ„ Ă„r Jag kan sĂ€kert gĂ„ in och fortfarande spela en och annan match, men de andra mittbackarna har gjort det sĂ„ bra sĂ„ det finns ingen anledning för mig att spela. TrĂ€narrollen lockar mig, det Ă€r intressant att fĂ„ vara med och utveckla spelarna, Ă€ven om jag fortfarande har massor att lĂ€ra.
Som ung i den brasilianska megastaden Sao Paulo hade Alberis, som nÀstan alla andra barn och ungdomar, drömmar om att bli professionell fotbollsspelare. Han fostrades med bollen i Indenpendente EC, men efter juniortiden stod han utan kontrakt i satsningen mot stjÀrnorna och innan rastlösheten slog till befann han sig plötsligt i Sverige, i Norrköping och i division 6-laget FC Norrköping. Det hÀr var sensommaren 2008.
â Via en kontakt fick jag reda pĂ„ att det fanns en agent i Sverige som kunde fixa en plats till mig i ett bra fotbollslag. Jag tĂ€nkte att det kunde bli ett Ă€ventyr och Ă„kte, de betalade biljetten.
Vad visste du om Sverige?
â Att det var kallt. Henke Larsson och Zlatan. Det var nog bara det.
ResvÀskan packades med fotbollsskor och det allra nödvÀndigaste.
â NĂ€r jag mellanlandade i Madrid blev jag stoppad av en polis som undrade vad jag skulle göra i Sverige. Jag sa "spela fotboll" och dĂ„ ville han veta för vilken klubb och började leta pĂ„ internet. Han hittade FC Norrköping och sĂ„g att de spelade i division 6. Det visste jag inte ens sjĂ€lv, agenten hade bara sagt att det var en bra klubb.
â Polisen blev lite misstĂ€nksam, men till slut frĂ„gade han vilket fotbollslag jag hejade pĂ„ i Spanien, Real eller Barcelona, och eftersom vi var i Madrid sĂ„ jag svarade Real och dĂ„ blev han glad, skrattade och slĂ€ppte igenom mig.
VÀl pÄ plats i Sverige och i Norrköping vÀntade en chockartad syn.
â Min kompis Bruno (Marinho) hade kommit tvĂ„ veckor före mig och sagt att allt var bra, med egen lĂ€genhet och sĂ„dĂ€r, men han sa inte riktigt allt. NĂ€r jag kom till lĂ€genheten, en liten tvĂ„rummare, var vi elva brassar som skulle bo dĂ€r tillsammans. Ja, det började lite med en chock och det var nĂ€stan sĂ„ att jag packade vĂ€skan och Ă„kte hem.
Det fotbollsmÀssiga i, förvisso hÄrdsatsande, division 6-laget FC Norrköping blev heller inte vad Alberis hade tÀnkt sig och ganska sÄ snart fick han istÀllet provspela med "stora" IFK Norrköping, dÀr han gjorde mÄl i bÄda sina första U21-matcher.
â Det gick bra i IFK och jag trodde att jag skulle fĂ„ ett kontrakt, men en dag kom trĂ€naren och sa att de ville ha nĂ„gon med mer rutin sĂ„ de valde en stor kille frĂ„n Serbien.
Mittbacken hamnade istÀllet pÄ lÄn i Motala AIF dÀr han gjorde riktigt bra ifrÄn sig under hösten och det ledde sÄ smÄningom till ett kontrakt med à tvidabergs FF i superettan Äret dÀr pÄ.
â Det Ă€r klart att det var jobbigt med sprĂ„ket, att inte kunna ett ord svenska, men alla var verkligen jĂ€ttetrevliga och hjĂ€lpte mig. Det var viktigt för mig att det gick bra redan i Motala, och dĂ€r fick jag bo sjĂ€lv i lĂ€genheten, ha, ha.
Tiden i à FF, dÀr du gjorde 126 matcher under sex sÀsonger, hur ser du pÄ den i dag?
â Min bĂ€sta tid som fotbollsspelare, sĂ„klart. Vi hade kul tillsammans och var en sammansvetsad grupp som höll ihop under flera Ă„r. Det var stort nĂ€r vi gick upp i allsvenskan mot Vasalund 2009, det var otroligt. Jag hade mĂ„nga bra trĂ€nare dĂ€r, men Andreas Thomsson var nog den som jag trivdes med bĂ€st under alla Ă„r. Han tog sig alltid tid.
Thomsson lÀt dig ocksÄ springa en hel del nÀr du kom tillbaka frÄn semestrarna i Brasilien?
â Ja, alltid. NĂ€r de andra i laget körde i gymmet pĂ„ vintern fick jag springa extra ute i snön. Men det var det vĂ€rt, det blev alltid en hel del mat och grillat hemma pĂ„ semestern med kompisarna.
Saknar du Brasilien?
â Det Ă€r klart att man saknar kompisar och familj och sĂ„, men nu har jag inte varit i Brasilien pĂ„ sex Ă„r. Först sĂ„ fick vi barn och sedan kom coronan. Sverige och Linköping kĂ€nns hemma för mig nu, det Ă€r hĂ€r jag har min fru och mina barn, mitt jobb, mitt liv, jag trivs jĂ€ttebra.
â Mitt favoritlag Santos följer jag Ă€ndĂ„ noga. Spelar de klockan 01 pĂ„ natten stannar jag uppe och tittar.
Vid sidan av fotbollen i Kisa jobbar han vid Björklunds Fasad & MÄleri.
â Jag mĂ„lar och kör ut material med bil. Det Ă€r hur bra som helst och det Ă€r ju Gustav (Björklund) som Ă€r min chef, han spelar ocksĂ„ i Kisa. FĂ„r jag inte ledigt sĂ„ blir det bĂ€nken för honom pĂ„ matcherna, ha, ha.
Brassarna frÄn à FF-tiden hÄller fortfarande kontakten.
â Bruno Marinho bor i SkĂ€nninge och vĂ„ra familjer brukar trĂ€ffas ibland och grilla. Picanha Ă€r favoriten pĂ„ grillen, ryggbiff som du strör lite flingsalt över. Det finns att köpa hĂ€r i Sverige ocksĂ„, det mĂ„ste du testa!
â Jag pratar ocksĂ„ ofta med Ricardo Santos, han spelar i Thailand nu, men har köpt hus i Jönköping. Det gĂ„r riktigt bra för honom i Thailand. Förra sĂ€songen var han en av de bĂ€sta i högsta ligan, men nu fick han bĂ€ttre betalt i ett satsande lag i division 3 sĂ„ nu spelar han dĂ€r och öser in mĂ„l.
SjÀlv laddar Alberis nÀrmast för lördagens bortamatch mot tabelltrean Boren. En match som vi sÀnder pÄ vimmerbytidning.se kl 15 med Jim Pettersson och Jens Bollius som kommentatorer.
â Efter den hĂ€r starten har vi sĂ€kert ögonen pĂ„ oss frĂ„n de andra lagen. Tidigare har vi kunnat backa hem och satsat pĂ„ kontringar, nu lĂ€r de nog lĂ„ta oss ha bollen mer, men tillsammans kan man klara allt. Just laget Ă€r vĂ„r styrka och jag har en jĂ€ttebra stab bakom mig dĂ€r vi alla hjĂ€lps Ă„t. Jag tycker Kisa pĂ„minner en hel del om kĂ€nslan och stĂ€mningen i Ă tvid.