Det är 56 år sedan Geoff Hurst gjorde det kontroversiella målet som avgjorde herrarnas VM-final mot Västtyskland. Sedan dess har England suktat efter ännu ett mästerskapsguld.
Förra året var herrlandslaget närmare än vad man någonsin hade varit sedan den där guldsommaren sedan 1966. Men EM-finalen på Wembley blev ett antiklimax när Italien vann efter straffläggning.
Nu är det damernas tur att försöka.
"Lionesses" har charmat de engelska fotbollssupportrarna den här EM-sommaren och på söndag väntar Tyskland i finalen på ett utsålt Wembley.
Kämpat i motvind
Damfotbollen, inklusive den engelska, har däremot kämpat i motvind för att nå dit den är i dag.
Under – och några år efter – första världskriget upplevde damfotbollen ett lyft i England. När många engelska herrspelarna skickades ut i krig lockades publiken till damfotbollen och en match år 1920 lockade hela 53 000 åskådare, enligt nyhetsbyrån AP.
Men 1921 förbjöd det engelska fotbollsförbundet (FA) kvinnor från att använda förbundets faciliteter. "Fotboll är opassande för kvinnor och borde inte uppmuntras", ansåg förbundet.
Ett förbud som varade i 50 års tid.
I England och i stora delar av världen har damfotbollen fått en rejäl skjuts de senaste åren. Intresset ökar, den engelska ligan Super League (WSL) växer och stora klubbar som Chelsea, Manchester City och Arsenal har etablerat sig.
35-åriga Jill Scott är den som har varit med i engelsk fotboll längst i den engelska truppen. Hon landslagsdebuterade 2006, har spelat hela sin klubblagskarriär i England och har därmed följt damfotbollens utveckling i landet från första parkett.
– - Det var runt 15 000 på finalen 2009 (i Finland). Att nu ha runt 90 000 är otroligt, säger hon och fortsätter:
– Nu spelar vi på heltid i WSL och tränar på heltid med klubbarna. Det är som natt och dag. Men vi får inte glömma alla som bar landslagströjan tidigare, det är därför vi är här i dag, säger hon.
"Vill inspirera nationen"
Hon säger att EM med den utsålda finalen på Wembley är ett definierande ögonblick för sporten. Den här sommaren har hon även upplevt en uppslutning kring landslaget som hon aldrig har sett tidigare.
– Vi ville verkligen inspirera nationen. Vi ville göra våra familjer, vänner och alla stolta. Vi ville öka möjligheterna för unga flickor och pojkar. Vi ville öka möjligheterna för kvinnor att jobba inom fotboll. Vi ville ge sporten den respekt den förtjänar. Om du frågar mig har vi gjort det, säger Scott.
På söndag väntar finalen mot Tyskland. En final hon får upp i tankarna minst 50 gånger per dag.
– Det kommer att vara banbrytande. Det har det redan varit i den här turneringen men ytterligare ett steg på söndag kan göra skillnad.
"Når nya nivåer"
Georgia Stanway, 23, är en av alla unga spelare i England. Hon säger att de engelska spelarna redan från starten av turneringen har fått höra att EM är större än dem själva.
– - Sarina (Wiegman, förbundskapten) har sagt från start att vi ska spela för den lilla flickan som drömmer om att vara i våra skor, säger hon.
Stanway har även ett tydligt budskap:
– - Vi måste sluta prata om hur bra damfotbollen blir och i stället prata om hur bra den är nu. Vi når nya nivåer hela tiden och det är där vi är nu, säger hon.
Stanway säger, precis som Scott, att spelarn a vill inspirera unga pojkar och flickor.
– - Vi har tusentals barn som kommer på matchen på söndag och det är inte bara de manliga spelarna som folk har på ryggen längre. Det är sådana steg som har tagits. Det är inte bara herr- och damfotboll, det är fotboll generellt. Vi är här för att inspirera men också för att få jobbet gjort, säger hon.
