Massor av minnen, massor av tidningsurklipp. Torbjörn Karlsson och Håkan "HC" Karlsson kollar tillbaka på vad som skrevs inför och efter finalmatchen i Smålandscupen 1983. Den som Hultsfred vann. På fredag, 40 år senare, återförenas laget.
Vi träffas på altanen hemma hos just "HC", i Hultsfred. Självklart är även Torbjörn Karlsson på plats. Han har järnkoll på detaljer och statistik på matcherna som spelades, som ledde fram till att division fyra-laget Hultsfreds FK stod där som slutsegrare i Smålandscupen 1983. Till allas förvåning.
– Ja, haha. Det var nog ingen som trodde det på förhand. Alla var säkert väldigt överraskande, även vi själva, säger Håkan Karlsson och får medhåll av Torbjörn.
På bordet framför dem ligger massor av tidningsurklipp från skrällen.
Artiklar med rubriker som "Hultsfred vann Smålandscupen, tacka Jörgen för det!". Eller "Sensationell finalseger!!!".
För det här var inget mindre än en praktsensation. HFK, mittenlag i division fyra, sågs med pyttesmå möjligheter att besegra Myresjö IF i finalen i Hultsfred.
– Myresjö hade ett fantastiskt bra lag och låg i den näst högsta divisionen. De hade ett namnkunnigt lag, där flera hade spelat eller senare spelade i Allsvenskan. Som bröderna Leif och Pär Ytterell, Per Lennartsson, Leif Klingborg, Ulf Larsson och Stefan Larsson.
Den långa resan fram till den här finalen i augusti 1983, inleddes faktiskt på hösten 1982, med derbyt mot IF Hebe i den första omgången.
– Jag minns att vi fick kämpa hårt för segern (3–1), säger "HC", medan Torbjörn Karlsson visar upp sina anteckningar och vilka som gjorde målen. Både i öppningsmatchen och de som kom senare.
Innan kvartsfinalen mot Ljungby, där Hultsfred också var kraftigt nederlagstippat, besegrades i tur och ordning Norrahammars GIS med 8–4, Huskvarna Södra (2–1) och Vetlanda FF med 4–2 efter straffar.
Till skillnad från idag så var det inga bonusstraffar inblandade i Smålandscupen på den tiden.
HFK vann finalen med 3-2 hemma mot Myresjö efter ett sent avgörande.
Ljungby..., ja. Som sagt, det blev en ny rysare. Ett Ljungby med bland andra stjärnmålvakten Göran Hagberg i laget. Efter 0–0 vid full tid avgjorde HFK återigen via straffar då Joachim Gleisner, Jan-Erik Nilsson, Åke Svensén satte sina straffar.
Nästa stopp på resan var ett meriterat Smålandsstenar. Och visst. Det blev ny HFK-seger med 2–0 borta efter mål av Mats Nilsson och Peder Nilsson.
– Det var stort, nästan overkligt att vi nått final, säger både Torbjörn och Håkan och berättar en anekdot från den matchen, eller rättare sagt, innan matchen.
– Vår tränare "Kenna" (Kenneth Johansson) hade lite roligheter för sig. I flera av de här längre bortaresorna med buss så stannade vi på vägen. Då fick vi kliva av bussen och gå några kilometer innan bussen hämtade upp oss igen.
Finalen så. Den blev hajpad och intresset var förstås stort. Den beskrevs lite som David mot Goliat. Myresjö, som kom med starkast möjliga lag, skulle bara vinna. I en tidning fick målvakten Tony Svedenås inför matchen frågan att det var väl inget annat än seger som gäller.
Svaret: "Uh, nej... Visst ska vi slå Hultsfred".
Hultsfred förberedde sig bland annat genom att spela en träningsmatch mot Nybro inför finalen. Den gick sådär...
– Vi mötte dem fem dagar innan och fick stryk med 6–0! Min brorsa Jörgen (målvakt) sa att om vi skulle spela så här dåligt, då var det lika bra att vi lämnade walk over och inte spelade, säger Torbjörn Karlsson och skrattar.
HFK:s framgångar i Smålandscupen 1983 blev omskriven i lokalpressen.
Finalen blev en helt annan historia. Matchen drog massor av folk till fotbollsarenan.
– Jag tror det var 1144 betalande åskådare, säger "HC", som var lagledare. Radio Kalmar var här och det var stort pådrag.
Som väntat tog Myresjö ledningen och hade med sig 1–0 in i paus. Hultsfreds stjärna på den tiden, Ronald "Rolle" Lind, fick inleda på bänken, men satte verkligen avtryck när han väl kom in på planen. Han kvitterade, först till 1–1 och sen till 2–2.
Två minuter före full tid kom avgörandet.
– Jag vet inte hur han lyckades, men det var jäkligt snyggt, säger Håkan Karlsson om Tommy Gustafssons fantastiska lobbmål.
Glädjen var total. Känslorna svämmade över. HFK vann, mot alla odds.
– Det var helt otroligt. Klubben fick också 22 000 kronor, vilket motsvarar närmare 70 000 i dagens penningvärde.
Det kan antas att finalsegern firades vilt efteråt, men..., nja.
– Det var en vardag, så vi tog våra kassar med skor och kläder och åkte hem. Var och en till sitt. Jag tror inte riktigt att vi fattade att vi hade vunnit, säger de.
Hultsfreds vinnande lag i Smålandscupen.
Och inte blev det något firande på helgen heller.
Istället ska guldet firas på fredag – 40 år senare!
– Ja, haha. Det blir lite så. Det är bara Jocke Gleisner som inte hade möjlighet att komma. I övrigt är vi alla 21 som var med, spelare eller ledare. Hela gänget ska samlas i klubbhuset en timme innan matchen mellan HFK och Stensjön. Det kommer bli mycket tjat och prat om gamla minnen. Vissa har jag inte sett på säkert över 20 år, säger Håkan Karlsson.
Nu är de tillsammans igen. Firandet kan börja.