När Islamiska revolutionsgardet bildades i Iran strax efter den islamiska revolutionen 1979 var det för att skydda det nya religiösa statsskicket från eventuella kuppförsök, särskilt från Irans nationella armé. Det är också hos den religiösa regimen lojaliteten ligger, inte hos det iranska folket.

Revolutionsgardet består av markstyrkor, flygvapen och marin, men även den ökända Basijmilitären och Qudsstyrkan, som ansvarar för insatser utomlands. Det har även ett eget underrättelseorgan.

Utöver det kontrollerar Revolutionsgardet, eller IRGC som det internationellt kallas utifrån det engelska namnet Islamic Revolutionary Guard Corps, stora delar av Irans ekonomi genom bolag inom bland annat Irans viktiga sektor med fossila bränslen.

Den största protestvågen som skakat Iran på många år startade med 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död.

Amini, en kurdisk kvinna från nordvästra Iran, greps av moralpolis i Teheran den 13 september för att hon inte ansågs bära sin huvudsjal på korrekt vis.

Amini fördes till sjukhus efter att ha segnat ner och fått vad polisen hävdar var en hjärtattack – något som bestrids av 22-åringens familj, som hävdar att hon utsatts för kraftigt våld mot huvudet. Den 16 september avled Amini på sjukhus efter att ha legat i koma.

Vid Aminis begravning i hemorten utbröt spontana protester, som därefter utvecklades till en demonstration där kvinnor tog av sig huvudduken och skanderade slagord. Protesterna spred sig snabbt över landet, till de flesta av Irans 31 provinser.

Vid många tillfällen har demonstrationerna slagits ned med brutalt våld från regimens säkerhetsstyrkor.

Hundratals har dödats och tusentals har gripits. Flera av de gripna riskerar att dömas till döden för sin medverkan i protesterna.