Oj, oj, oj. Vilken matchöppning de 538 åskådarna på Knektavallen bjöds på. Redan efter 1.15 slog Martin Andersson till. Målet föregicks av ett mycket vackert anfall, som inleddes med att Johan Gustafsson hittade Niklas Lahti från högerkanten. Lahti skarvade till Jimmi Gustafsson, som i sin tur diagonalpassade in i planen till Martin Andersson. Från 25 meters håll drog han till med vänsterfoten och bollen gick in via ribban. Mycket vackert.
Några minuter senare var det kvitterat.
Hultsfreds vänstermittfältare Martin Lennström lurade sin bevakning med en så kallad Cruyffint och måttade ett perfekt inlägg till Stefan Lind. Med pannan styrde han elegant in bollen otagbart för Gullringens målvakt Tobias Carlsson.
Så där höll det på i 20-25 minuter. Båda lagen kom i den ena attacken efter den andra och oftast var det via ett snillrikt kortpassningsspel.
Efter en knapp kvart var det ytterst nära 2-1 till Gullringen. Martin Andersson slog en väl avvägd högerhörna som Jimmi Gustafsson nickade mot mål från nära håll. Hultsfreds målvakt fick bort bollen, men frågan var om inte bollen dess för innan hade passerat mållinjen. Domarna vinkade avvärjande medan Gustafsson förtvivlat skakade på sitt huvud över domslutet.

Jimmi fick revansch
Rappe Jimmi Gustafsson fick dock jubla lite senare. Efter ett drömanfall med fem-sex passningar inom laget nickade han in 2-1.
Hultsfreds tränare Kent Andersson tyckte att hans HFK bjöd på det målet:
- Vi missar ett uppspel, sen vänder dom snabbt på spelet och får ostört spela ?flipperspel" inne i straffområdet.
Andersson var lugn och samlad, trots uddamålsförlusten. Vi får en pratstund med honom direkt efter slutsignalen:
- Det känns verkligen tungt, samtidigt är det lite svagt av oss att inte kunna utnyttja möjligheten när Gullringen fick en spelare utvisad i första halvlek.
Kent Andersson tystnar för en sekund, tittar ner i backen och säger sedan:
- Faktum är att vi faktiskt inte skapar ett dugg framåt i den andra halvleken. Vi gör precis tvärtom mot vad vi sa i paus. Istället för att försöka rulla ut dom så slår vi långbollar. Och det var förstås tacksamt för Gullringens försvar.
Ni fyllde inte på med så mycket folk i anfallen. Hur kom det sig?
- Jag vet inte riktigt, det blev fel, säger han och suckar.

Kämpaglöd
Några fler mål blev det alltså inte i den här täta och intensiva matchen, men det skapades trots detta en hel del möjligheter. Framför allt då i den första halvleken som spelmässigt var ytterst underhållande.
I Gullringen stod glädjen högt i tak efter derbysegern. Det sjöngs och hurrades rejält i omklädningsrummet. Och inte undra på det. När David Johansson fick sitt andra gula kort i slutet på den första halvleken såg det mörkt ut för gulsvart. Men trots numerärt underläge lyckades de hålla undan ganska enkelt.
Gullringens tränare Kenneth Hedström var glad:
- Jag är mycket nöjd över att vi kunde ta tre poäng. Vi visste att det skulle bli en väldigt tuff match för oss. Det är inte lätt att vinna borta mot Hultsfred på Knektavallen.
Hedström var dock inte helt nöjd med spelet:
- Vi låg inte rätt i positionerna i den första halvleken och var inte tillräckligt aggressiva på bollhållaren. I andra blev det bättre och det är härligt att se killarnas kämpaglöd. Det var en viktig seger för oss.
Kenneth Hedström blev för övrigt uppvisad på läktaren i slutet av matchen efter en dispyt med domaren. Det var inte första gången det hände i Hedström karriär.
I hemmalaget fick vänsterbacken Joakim Ivarsson priset som bäste spelare. Duktiga var även yttermittfältarna Martin Lennström och Erik Haak, samt innermittfältaren Morgan Pihl. En detalj i spelet som HFK vann klart på poäng i den här matchen var vändningsbollarna från kant till kant, som annars brukar vara Gullringens kännemärke. Låt vara att det kan vara en klen tröst i sammanhanget.
Gullringens främsta spelare förutom den stabila backlinjen var Martin Andersson (bäst på planen), Niklas Lahti och Tobias Lundh.