"Får jag vara med och träna?"

Frågan ställdes till Hvetlandas ledare Vladan Ladan mitt under en träning för knappt två år sedan. Ingen visste vem killen var.

Snart visste de. Allan Zizinga - 18-åringen från Uganda - hade aldrig spelat organiserad fotboll. Men oj vad han imponerade.

Nu ska han spela division två-fotboll med Vimmerby IF.

Pling på dörren. Pling igen. Ingen där. Var är han, Allan Zizinga, Vimmerbys nyförvärv som vi skulle intervjua?

Några minuter senare dyker han upp, med två matkassar i händerna.

Men det här med svensk mat är egentligen inget för 20-åringen från Kyanja, en bit utanför huvudstaden Kampala.

- Den enda svenska mat jag äter är potatis, köttbullar och så den där såsen..., vad heter den nu igen?

Brunsås, försöker jag.

- No.

Allan Zizinga reser sig upp, letar i skåpet och hittar vad han söker. Just det, gräddsås och inget annat.

Han berättar att han blivit ganska bra på att laga mat sedan han kom till Sverige, och att kyckling och ris är favoritmaten.
Zizinga ger ett vänligt och ödmjukt intryck.

På planen har han en annan framtoning. Av det lilla vi sett under lånetiden i VIF-tröjan i höst så är han väldigt aggressiv och energisk i sin spelstil. Han går in med full kraft i närkamperna och tankarna går genast till Djursdalas förre mittbacksgigant, den granithårde Daniel Gunnarsson.

Det mesta tyder på att Vimmerby IF kommer ha mycket stor nytta av den inre mittfältaren, som alltså för bara knappt två år sedan aldrig tidigare spelat fotboll i organiserad form.

- Nej, nej. I min hemstad i Uganda delade vi bara upp och spelade.

Läs mer i lördagens papperstidning