När publiken bänkade sig på Knektavallen ställde sig nog många frågan hur många mål det skulle bli och hur länge det skulle ta innan Hultsfreds FK spräckte nollan.
Svaret blev 23 minuter och 15 sekunder.
Då lobbnickade Emir Brncanin in 1-0 efter ett väl avvägt högerinlägg från Joakim Ivarsson.
Det var starten på ett sällan skådat målkalas i Hultsfred.
Bara halvminuten senare höll sig Bujar Ferizi framme och bredsidade in 2-0 på ett fint pass från Morgan Pihl.
Redan då var matchen i praktiken avgjord.
4-0 i halvtid var klart i underkant.
Hultsfred radade upp chanser i den första halvleken och borde ha varit i ledningen med minst det dubbla om den rätta skärpan funnits i avslutningslägena.
Efter paus gjorde HFK elva mål.
Att räkna upp alla tar för stort utrymme.
Ni förstår säkert själva matchbilden. Hultsfred hade ett konstant tryck mot Mönsterås och tilläts göra i princip vad de ville på plan.

Vägde för lätt
Mönsterås försökte faktiskt trilla boll, men vägde alldeles för lätt.
Det unga laget med en medelålder på 17 år hade inte en chans och de skulle till och med ha svårt att hävda sig i division sex med det lag de ställde upp med.
Hultsfreds insats ska absolut inte förringas för den skull. Laget bjöd på fyndig och snabb anfallsfotboll med mängder av härliga kombinationer.
Den kvicke teknikern Andreas Grahm hade emellanåt rena lekstugan.
Liksom många av de andra HFK:arna.
Tränaren Kent Andersson var givetvis nöjd efteråt.
- Jag tycker att det är starkt av oss att kunna hålla skärpan och tempot uppe i 90 minuter. Det var också bra att vi kunde göra så många mål.
Och fler kunde det ha blivit.
Betydligt fler.
Hultsfred hade förutom målen 19 (!) kvalificerade målchanser.
Bäste spelare i Mönsterås var talande nog målvakten Joakim Rosenqvist. I HFK får alla beröm.