Om Larsson kliver in på Estadio La Cartuja i Sevilla på måndag gör han sin 130:e landskamp. Berg når sin 87:e om han får förbundskaptenen Janne Anderssons förtroende mot Spanien i EM-premiären.
72 gånger har båda deltagit i samma landskamp.
Men allt har ett slut. Berg gjorde redan hösten 2019 klart att efter EM fick det vara nog. Pandemin förlängde hans landslagskarriär med ett år.
Larsson vill inte helt stänga dörren om Andersson behöver honom i höstens VM-kval, men glipan är liten.
– Jag kan inte säga nu vad jag svarar om Janne ringer, men annars pekar allt på att det är det sista stora mästerskapet jag gör och ska försöka njuta så mycket det går, säger han.
En grå och kall kväll
Istanbul vintertid är ofta grått och råkallt och den 6 februari 2008 var inget undantag.
Dåvarande förbundskaptenen Lars Lagerbäck ville få bättre koll på Berg och Larsson. Kanske var de något för den EM-trupp han några månader senare skulle ta ut.
Lagerbäck gav talangerna deras debuter och 90 minuter i den trista 0–0-matchen. Larsson kom med till EM, inte Berg, men de skulle ses igen åtskilliga gånger de kommande 13 åren.
Nu närmar sig slutet, ett sista mästerskap.
TT: Ger det en djupare känslomässig mening åt det hela?
– Jag vet inte. Kanske på ett sätt. När man väl har bestämt sig, när magkänslan är hundraprocentig, är det klart att något man sett fram emot länge har funnits med i bakhuvudet. Man går in med 110 procent i den här samlingen och efteråt kommer luften att gå ur en.
Fantastiskt finalminne?
– Då kan man förhoppningsvis tänka tillbaka på en bra tid i landslaget och ett bra avslut. Just nu är fokus på att gör det bästa man kan för att hjälpa laget och försöka göra en fantastisk sommar så att alla får njuta. Då kommer det här att bli ett fantastiskt finalminne i landslagskarriären, säger Berg.
Larsson fyller i:
– Jag kan bara hålla med, men att det känns annorlunda? Nej. Jag är inte typen som ser speciellt långt fram utan fokuset är här och nu. När den dagen kommer känns det säkert annorlunda. Exakt hur? Det får den dagen visa och jag får hantera de känslorna då.
TT: Kommer ni ihåg hur det började och hur det kändes?
– Det var stolthet, helt klart. Vi har pratat med varandra om den där februarikvällen. Det är ett tag sedan. På så sätt är det ganska häftigt att man är här nu. Känslan där och då var att man hade uppnått en pojkdröm att få representera svenska landslaget. Det kommer jag ihåg som det starkaste av allt, säger Larsson.
– Jag instämmer. Man hade drömt om att få spela i landslaget och fick debutera och sedan sitta här 13 år senare och få spela ett EM-slutspel. Det är stort och någonting man kommer att se tillbaka på med stolthet, säger Berg.
Och just det, det här var startelvan den där februarikvällen på Inönüstadion i Istanbul för 13 år sedan:
Andreas Isaksson – Fredrik Stoor, Petter Hansson, Daniel Majstorovic, Mikael Nilsson – Anders Svensson – Sebastian Larsson, Kim Källström, Kennedy Bakircioglu – Markus Rosenberg, Marcus Berg.
