Knappa åtta år efter sin senaste – många trodde då att det var den sista – match för Milan var Zlatan Ibrahimovic tillbaka i den rödsvartrandiga tröjan hemma på San Siro i Milano.

Det där coronaviruset var fortfarande bara något som hade med Kina att göra. 60 000 kom till årets första hemmamatch 2020. Bland kommersen i folkvimlet utanför arenan såldes matchtröjor med svenskens namn på ryggen.

Förväntan låg i luften. Kunde det här vara början på något nytt, något bättre, kunde den här storklubben, inte bättre än elva i Serie A, resa sig och bli mäktig igen?

Välkommen tillbaka, Ibra!

På Curva Milano Sud syntes banderollen med texten "Una nuova sfida da vivere insieme: Bentornato Ibra"

För den som inte är skarp på italienska betyder det på ett ungefär: "Tillsammans mot en ny utmaning: Välkommen tillbaka Ibra".

Av det vackra, stolta Milan Ibrahimovic lämnade sommaren 2012 fanns i stort inget kvar annat än en något mer sliten arena och tvivlande men samtidigt lojala supportrar.

I 55 minuter noterade Ibrahimovic från bänken hur mycket arbete som krävdes framöver för att lyfta det här mittenlaget.

Sedan kom han in.

Ett magiskt ögonblick

– Det var magiskt. Magiskt. Det är svårt att beskriva. Det var mycket glädje, mycket adrenalin. Och mycket motivation, faktiskt. Det här tog mig tillbaka tio år. Flashbacks. Den kärlek och den glädje man får när man kommer ut. Det betyder att man har gjort stora saker på den här arenan och det är minnen som kommer att vara där för evigt.

– Det kändes okej. Det gäller att lära känna laget, och hjälpa till att förbättra läget och göra det bättre. Det märks att laget saknar lite självförtroende, sade Zlatan till TT och andra svenska medier på plats.

Stefano Pioli såg direkt vilken injektion Ibrahimovic var för det unga, osäkra laget som fick nöja sig med 0–0 mot Albin Ekdals Sampdoria.

– Han gav en positiv effekt. Han tillförde karaktär, stöd och närvaro. Jag tror inte att laget är vant vid att ha en sådan fysisk spelare i boxen, så han fick inte tillräckligt att jobba med, särskilt i slutet av matchen.

Pioli, då 54, hade under hösten fått tränarjobbet i ett Milan i kris. Han hade lång erfarenhet, men var också en vagabond som hunnit med stopp i mängder av klubbar.

Han sågs allmänt som en tillfällig lösning säsongen ut, men med tiden vann han spelarnas, fansens och klubbledningens förtroende och kanske viktigast av allt: han vann Zlatan Ibrahimovics respekt.

"Ett riktigt proffs"

Pioli belönades sommaren 2020 med en tvåårig kontraktsförlängning.

I yran över Zlatan Ibrahimovics återkomst vid årsskiftet 2019–2020 höll sig Pioli lugn och saklig. På träningsanläggningen Milanello höll han presskonferens inför matchen mot Sampdoria och pratade länge och mycket om klubbens statusvärvning.

– Ibra är inte en frälsare för Milan. Han kommer betyda mycket för oss — och om ett tag ännu mer, men alla spelare i laget måste höja sig. Zlatan är en champion, har passionen och har redan satt en stark prägel, men det handlar om en lagprestation för att vi ska höja oss.

Inför söndagens avgörande 3–0-seger mot Sassuolo, som säkrade Serie A-titeln, konstaterade Pioli:

– Han leder vägen. Det har varit avgörande för laget. Sedan har hans lagkamrater varit bra på att följa honom och utvecklas. De har blivit bättre spelare sedan Zlatan kom till laget.

Bland alla vitala delar i Milans förvandling från mittenlag till mästare på två och ett halvt år sticker två individer ut, två som varit med på hela resan: Stefano Pioli och Zlatan Ibrahimovic.

Pioli hade en mer välfylld verktygslåda än vad många trodde. Ibrahimovics sista (?) utmaning var förmodligen också den svåraste. Trots sin ålder, trots en allt oftare strejkande kropp gjorde han 33 mål på 60 ligamatcher på två och en halv säsong, men hans främsta insats var hans ledarskap i en trupp som skrek efter en vinnare.

Naturligtvis lyckades han igen.