Det är lite oklart hur många reklamfilmer Gianni Infantino, ordförande för Internationella fotbollsförbundet (Fifa), och tidigare engelske landslagsmannen David Beckham, ambassadör för herrarnas fotbolls-VM 2022, faktiskt spelat in ihop.
Desto tydligare då vad Johan Lindholm vill säga med sin kommentar; fackförbundet Byggnads ordförande har gett upp hoppet om att få någon hjälp från Fifa för att bidra till förändring i Qatar.
Under flera år har han, med det internationella byggfacket (BWI) i ryggen, försökt få Fifa att trycka på för att det ska upprättas ett hjälpcenter för migrantarbetare i arrangörslandet. Med färre än 60 dagar kvar till herrarnas fotbolls-VM är det fortfarande inte för sent, säger Lindholm.
Slavliknande förhållanden
Men nu orkar han inte längre vänta på Fifa. På söndag reser han till schweiziska Zürich för att tillsammans med BWI förhandla direkt med den qatariska regimen.
– Vi har under lång tid försökt få Fifa att ställa sig bakom det här kravet på ett migrantcenter. Och det har vi inte lyckats med. Vi hade gärna haft Fifa med oss vid det här förhandlingsbordet, men de fortsätter att ducka alla former av ansvar i det här, säger Johan Lindholm.
– Alla som åker dit och sätter sig ner och lyssnar, och ser hur illa ställt det är bakom fasaden … det finns inte en människa på den här jorden som inte skulle tycka att det här då är legitimt, det är en självklar sak som måste till.
Byggnads har varit på plats i Qatar sedan 2013 för att kontrollera arbetsmiljön för dem som jobbat med att bygga upp infrastrukturen inför mästerskapet. Migrantarbetare har vittnat om närmast slavliknande arbetsförhållanden, och enligt Byggnads har man noterat rentav livsfarliga brister som aldrig skulle ha accepterat på svenska arbetsplatser.
Ett hjälpcenter skulle skapa en plats att gå till för att få hjälp och vägledning i exempelvis säkerhets- och juridikfrågor. I Qatar är annars endast en nationell fackförening tillåten och den är bara öppen för privatanställda qatariska medborgare.
"Inte gjort ett skit"
– De ska kunna vända sig någonstans om inte företagen betalar ut lön, eller om det händer saker som är lagvidriga eller som inte hör hemma på en arbetsplats. Men i dag finns det ingenstans att ta vägen, många har inte ens sina pass. Dem fråntas man när man kommer dit. Så man är mer eller mindre laglös, säger Lindholm.
Han försöker knappast dölja sin irritation mot Fifa och dess ordförande, som enligt honom pratar vitt och brett om att vara med och påverka, utan att göra just det. Johan Lindholm tror sig ha träffat i princip varenda Fifahöjdare med ansvar för de här frågorna, men har hittills bara upplevt "mycket snack, liten verkstad".
– Sanningen är att de ju faktiskt inte har gjort ett skit. Infantino har inte ens bemödat sig att träffa några representanter för arbetare, och det har erbjudits flera gånger. Det är åt helvete helt enkelt.
– Det är tragiskt att man tillåts gå under radarn och ändå på något sätt försöker påtala att man är med och påverkar och försöker tycka en massa saker. Det är rent åt helvete att de inte tar det ansvar som de skulle kunna göra här med hjälp av sponsorer och andra.
Byggt en ny stad
Sedan Qatar för tolv år sedan tilldelades arrangörskapet för VM har miljarder och åter miljarder plöjts in arbetet att få en fungerande infrastruktur på plats. Sju arenor har byggts från grunden, mer än 100 nya hotell har slagits upp och man har adderat både en femfilig motorväg och ett nytt tunnelbanesystem. Som om inte det vore nog är hela staden Lusail, där VM-finalen ska spelas, ny. Den fanns inte när Qatar utsågs till arrangörsland.
Johan Lindholm hoppas att söndagens förhandlingar ska ge resultat, och att ett hjälpcenter står i startgroparna redan före VM-premiären den 20 november. Det finns risker med att låta det dröja längre än så.
– Spaden måste i marken. Det måste till verkstad nu.
– Det känns som att det är den hjälpen och det stödet som måste till nu. Inte bara inför VM, utan även efteråt, när strålkastarljusen släcks. Vi måste tänka långsiktigt och få till de här strukturerna. För det är tragiska människoöden, det är hemska saker som man har fått berättat för sig.