På tredje våningen av Chapman Taylor's Cafe & Inn står Mikael Ekholm och vevar i gång den ena hejaramsan efter den andra trots att stämbanden knappt bär längre. Det är här, en knapp kilometer från Sveriges premiärarena, som en liten men tapper skara blågula supportrar har sin samlingspunkt i Wellington inför gruppspelsmatcherna.
Ekholm bor själv i Melbourne där han under mer än 20 år varit svensk hejaklacksledare under tennisturneringen Australian Open. Under våren bestämde han sig för att åka till Nya Zeeland för att också stötta fotbollsdamerna. Med hjälp av det svenska konsulatet i Wellington har han i alla fall lyckats samla en liten svensk hejaklack.
De är inte mer än drygt 20 personer på puben, men på själva matchen tror Ekholm att det blir i alla fall runt 150 personer i den blågula klacken.
– Det blir nog bra stämning ändå bland oss svenskar. Det är därför som vi träffas här och lär upp alla. På tennisen sjunger vi mellan gamen, det är väldigt kort. Här kan man sjunga längre, så det blir lite annorlunda, säger Ekholm.
Utspridda på arenan
Skillnaden mot fjolårets EM i England är ändå slående. Då var Sheffields gator fyllda av gulklädda fans. Men det är också något annat att flyga hela vägen till Nya Zeeland, där Sverige spelar sina gruppspelsmatcher i VM.
De svenska spelarna har förståelse för det.
– Det är ett land som är långt att ta sig till och det är kanske inte de billigaste biljetterna. Det är klart att det sätter stopp för många att spontant åka till ett mästerskap och följa på plats. Det är tråkigt att inte så många kan vara här. Men vi vet att vi har det stödet hemifrån och så får vi hoppas att det 50-tal som är på plats kan skrika för några hundra, säger vänsterbacken Jonna Andersson.
Inte mer än ett 50-tal svenska supportar flyger ner för att stötta damlandslaget, berättade Christoffer Lund, biljettansvarig på Svenska fotbollförbundet, till P4 Malmöhus i veckan.
Totalt väntas det komma 200–400 svenska fans på premiären, men många sitter utspritt på arenan.
Familjen stannar hemma
Till och med de allra närmaste verkar få svårt att få till resan den här gången. Spelarnas familjer brukar annars vara självklara inslag på mästerskapen.
– Det är för dyrt och för långt och vi spelar i olika städer. De får stanna hemma, tyvärr, säger backen Nathalie Björn.
Mittfältaren Kosovare Asllani sätter sitt hopp till sådana som Mikael Ekholm.
– Jag hoppas att det finns lite svenskar som bor i Australien och Nya Zeeland som kommer att vara på plats. Men ja, när vi spelade OS i Brasilien så var det inte heller så många som åkte dit. Ju längre bort vi kommer desto färre supportrar är det. Det är klart att det är jätteskönt att ha svensk support på plats, men vi kommer att känna stöttningen från hemmaplan, säger Asllani.
– Även om Sverige har färre supportrar på plats var det rätt att lägga mästerskapet i Oceanien, säger anfallaren Fridolina Rolfö.
– Vi behöver sprida ut det. Vi vill ju att damfotbollen ska nå ut till hela världen. Jag tycker inte att det är mer än fair att det hamnar på olika platser, säger Rolfö.
Blågul vägg i Melbourne?
Nathalie Björn tror hur som helst att VM kommer att bli en "jäkla fotbollsfest".
– Vad hade de sålt, typ en miljon biljetter? Det är skithäftigt. Den vågen som spridit sig från EM till VM, jag tror bara att det kommer att bli ännu större. Jag ser fram emot att spela på fullsatta arenor, så att spelarna får den igenkänningen som de ska ha.
Hejaklacksledaren Mikael Ekholm utlovar också bättre publikstöd framöver – särskilt om det går bra för Sverige. Vid gruppseger väntar nämligen åttondelsfinal i hans hemstad Melbourne.
– Då kommer det bli flera tusen. Det är kanske 10 000 svenskar som bor i Melbourne, kanske andra generationen också men jag gissar på att vi kommer att bli 1 500–2 000 personer om Sverige går vidare. Vilket de såklart gör, säger Ekholm.
