I fjol började Stockholm Live, som äger och sköter driften av Tele2 arena och Friends arena, ställa krav på att hemmalaget (arrangören) efter match ska meddela vilka bildsekvenser man vill få loss.

– Ett rätt stort administrativt jobb men som fungerade. Vi tyckte att vi hade hittat en modell som fungerade även om det var mycket jobb, säger Svenska fotbollförbundets (SvFF) säkerhetschef Martin Fredman till TT.

Men runt årsskiftet gjorde arenaägarna en ny tolkning av dataskyddsförordningen.

– Det är väldigt tydligt att man inte kan lämna materialet vidare utifrån det regelverk som IMY (Integritetsskyddsmyndigheten) har satt upp. Kameraövervakningsdelarna ligger hos den myndigheten. Och arenornas tolkning var då att "nä, då bryter vi mot lagstiftningen", säger Fredman.

– Och, det viktiga i sammanhanget: Den företagsbot som man riskerade, som låg på x antal procent av den totala omsättningen, var helt galet mycket pengar.

Frågan krattad och klar

Någonstans i den här vevan kopplades SvFF, tillsammans med ishockeyförbundet, in. De gick då till Riksidrottsförbundet (RF) och satte ihop nyttan och fördelarna kring varför arrangören behöver ha tillgång till kameraövervakning och bildmaterial.

– Det handlar inte bara om lagföring och exkludering, det finns så mycket andra användningsområden, det är lätt att vi alltid fastnar i det där att vi ska få folk avstängda. Det är en viktig del i det, men vi vill också kunna se personalens arbetsmiljö, närma oss händelser, hantera publika flöden innan trängsel, övervaka beteenden som avser terror.

– Så frågan är krattad och klar om var idrotten står i det här och nu fick den väl lite extra skjuts med anledning av vad som hände i söndags. Det är något jag tror att Fredrik (Reinfeldt, ordförande SvFF), Sef (Svensk elitfotboll) och RF kommer att lyfta på mötet på fredag.

Medan arenaägaren har rätt att filma är det alltså bara polisen – inte de berörda klubbarna – som har full rätt till materialet efteråt. Polisen tar med sig materialet när de lämnar arenan.

– Jag, eller klubbar, har ingen möjlighet att spara ner matchen på en sticka utifrån alla kamerasekvenser som finns för att sedan leta upp till exempel matchminut 44 för att se vad som faktiskt hände.

– Det är viktigt på många sätt att vi faktiskt har tillgång till materialet, det är vi allihopa överens om.

Fredman var själv med om en situation när Sveriges herrlandslag mötte Azerbajdzjan i våras då en fotograf fick en stol kastad i huvudet från bortasektionen.

– Jag kan inte få ut den sekvensen efteråt därför att lagstiftningen sätter stopp för det, vilket gör att jag inte kan skicka vidare filmen till Azerbajdzjans säkerhetschef för att få hjälp att identifiera gärningsmannen.

"Finns viss frustration"

Parterna är egentligen inte oense i frågan. Det är lagstiftningen som hindrar arenaägarna från att lämna ut det inspelade materialet.

– Arenorna och polis är överens med oss om att vi behöver det, de vill bara se en ändring i hur lagen kan tillämpas. Polisen vill också se att vi som arrangör kan göra detta, det kan också underlätta deras jobb.

Han tillägger dock:

– Integritetsdelarna är så starka i svensk lagstiftning och det har jag respekt för. Kameramaterial ska hanteras med största respekt och inte delas till höger och vänster.

– Men det är klart, det finns en viss frustration hos alla arrangörer. Det gäller inte bara fotbollen, det gäller all kameraövervakning.