Med tanke på den säsong hon har bakom sig i Häcken och landslaget är det inte konstigt att ryktena om utländskt intresse börjat florera.
Stina Blackstenius sitter på ett utgående kontrakt och Aftonbladet har bland annat rapporterat att Manchester United är en av klubbarna som har henne på radarn.
Själv är hon försiktig med att säga för mycket.
– Jag vet att det finns intresse från några klubbar och det känns jättekul och spännande. Jag sitter på ett utgående kontrakt och det känns väldigt spännande att se vad som händer, säger Blackstenius.
Skadefyllt 2020
Efter en jobbig fjolårssäsong, som bland annat förstördes av flera skador, gick 25-åringen in i 2021 med målet att bygga upp fysiken för att bättre stå emot ett tufft matchande. Det har gett utdelning.
Blackstenius toppar den allsvenska skytteligan på 12 mål på 16 matcher, och är även bäst i ligan när det gäller antal assist. Dessutom gjorde hon fem mål på Sveriges väg mot OS-silvret i somras, och gick upp på totalt sju olympiska fullträffar – fler än någon svensk spelare i historien.
– Jag har känt mig lite lugnare och tryggare i mitt spel. Många ser mig nog mycket som en djupledsforward, men jag har också känt att jag velat utveckla mitt targetspel och inte bara kunna vara en envägsspelare. Och det har jag fått möjlighet att träna i Häcken, så det är också en utveckling.
Men det är framför allt utvecklingen på det personliga planet som gör att hon nu vill pröva vingarna i Europa för andra gången i karriären. Som 20-åring flyttade hon från Linköping till Montpellier, men det blev bara två på många sätt jobbiga år i Frankrike innan hon flyttade hem.
Var inte redo
Sett i backspegeln skulle hon ha väntat med utlandsäventyret.
TT: Stack du för tidigt?
– Jag tror att jag kan ha gjort det. Jag vet inte om jag var helt redo att ta det steget som jag gjorde då. Det gick väldigt fort och var kanske inte helt rätt miljö för mig heller. Det har jag också fått lära mig nu, vad som är viktigt för mig och vad som skulle vara viktigt för mig vid en eventuell utlandsflytt nu.
En sådan sak är den språkliga barriären, som blev en tuff utmaning för den då 20-åriga Stina Blackstenius.
– Jag kan ju bara engelska och svenska. Och just då som 20-åring var jag väldigt blyg och tillbakadragen. Jag hade kanske vågat ta lite mer plats nu än vad jag gjorde då. Språket satte väldigt mycket hinder för mig och jag var kanske inte helt redo att lära mig och ta in allt.
I dag verkar rädslan utbytt mot hunger. Stina Blackstenius är sugen på att ta sig ut i Europa.
– Det är jag absolut. Nu var det ändå några år sedan. Jag känner mig mer lugn och trygg och känner mig redo för Europa på ett annat sätt än jag gjorde då.
