Så länge motivationen finns kvar och kroppen inte säger ifrån. Där har ni Caroline Segers variabler för hur länge fotbollskarriären ska fortsätta.
Och kroppen håller fortfarande oväntat bra, säger den svenska mittfältsgeneralen.
– Det är inte så att man studsar upp dagen efter en landskamp, men det är det nog inte många som gör. Om man inte är 16, säger Seger.
Och motivationen är det uppenbarligen inget fel på med tanke på att hon nyligen skrev på ett nytt tvåårskontrakt med Rosengård.
– Jag tycker nästan att jag de här senaste åren bara vuxit som fotbollsspelare. Det har varit roliga år, att få lov att se sig själv utvecklas och fortsätta utvecklas och spela på en hög nivå, det är otroligt häftigt med tanke på min ålder.
Tuffare med åren
Men att fortsätta spela fotboll på elitnivå är inte per definition detsamma som att fortsätta i landslaget.
OS-finalen i Yokohama förra året hade kunnat bli ett sagoslut på en lång och framgångsrik landslagskarriär. Men det klassiska idrottsögonblicket, där Caroline Seger hade chansen att skjuta guldet till Sverige i straffläggningen mot Kanada, blev i stället fyllt av svenska silvertårar.
Ett så smärtsamt slut på en turnering, efter så många år av guldjakt, skulle kunna ta död på motivationen, medger Seger.
– När man vet hur hårt man har kämpat för att ta sig hela vägen och sedan inte nå den sista biten … att få börja om och göra det igen och igen och igen – även om det är otroligt kul så är det ett otroligt hårt arbete bakom. Man vet vad som krävs för att ta sig dit igen, och det är inte så lätt när man kommer upp i åldern.
Aldrig varit bättre
Det var i slutändan aldrig aktuellt att sluta i landslaget efter OS. Hur det blir efter EM – som för svensk del inleds mot Nederländerna på lördag – kan hon inte svara säkert på.
– Skulle jag få det där guldet, och det skulle komma redan i sommar, så är det klart att då har jag ju nått det absolut största i min karriär, som jag har längtat och kämpat för i alla år. Och då har jag ju varit med om precis allting man kan önska sig i en fotbollskarriär, säger Caroline Seger.
– För det är egentligen bara det jag saknar av alla medaljer. Då tror jag ändå att jag faktiskt skulle kunna känna att jag är ganska nöjd med det jag har åstadkommit.
Problemet, och det är inget problem i klassisk bemärkelse, är att Caroline Seger just nu spelar sin bästa fotboll i karriären.
Sveriges landslagschef Marika Domanski Lyfors brukar vara sparsmakad i uttalanden om enskilda spelare. Men när hon ombeds kommentera bredden i den svenska EM-truppen, och om det numera finns likvärdiga alternativ på varje position, kan hon inte hålla sig.
– Jag tror aldrig att vi har haft en bredare trupp än vad vi har i dag, och vi har några spelare i varje roll.
– Men det är ju Seger då …
Domanski Lyfors fortsätter:
– Om man sitter och tittar på en match så kan man faktiskt känna … hon gör ju jättemycket bra saker, men hennes styrka syns allra mest när hon inte är där. Då känner man oj, hennes klokhet, speluppfattning, enkla lösningar, att hon är på rätt yta när hon ska starta sitt försvarsspel, närkampsspelet … hon gör det här enkla hela tiden, och gör det väldigt bra utan att dabba sig på något sätt. Hon betyder väldigt mycket.
"Fan bättre än någonsin"
Det är inte tal om att lagkaptenen skulle ha sett sina bästa dagar, säger landslagschefen.
– Det är snarare så att jag har tänkt i några matcher ”hon är nog fan bättre än någonsin”. Hon är väldigt bra. Sedan, ja … det är en spelare som kommer närmare slutet, det är det absolut. Men hon är fortfarande bäst.
OS-finalen flashar stundtals förbi då och då, det är oundvikligt, säger Caroline Seger. Men i stället för att gräma sig och älta det som varit, väljer hon att ta med sig erfarenheten in i sommarens EM-turnering.
– Jag tror att det kommer fungera som bränsle för mig, jag hoppas det. Jag måste ju skapa den målbilden själv i mitt huvud.
– Det är fortfarande ett djupt sår i mig som jag kommer få leva med. Och för min del, när man har varit där innan och sedan stå där igen och komma så otroligt nära … det hade varit fint att få knyta ihop säcken på ett sådant sätt. Det var upplagt för succé. Så det är det som gör mest ont i en, naturligtvis. Men jag hoppas att jag kan knyta ihop det på ett annat snyggt sätt.
TT: Du får sätta en straff i EM-finalen på Wembley i stället?
– Ja, det hade varit helt okej.
