Det är ingen sensation att Seger nöjer sig efter fem världsmästerskap. Men i natt bekräftade hon för första gången att VM-karriären tar slut i Australien och Nya Zeeland. Landslagskompisarna verkade inte helt beredda på beskedet.
– Det hade jag inte hört innan. Det är klart att det är stort att det nu är bekräftat. Det är ju många år kvar till nästa VM. Men förhoppningsvis kan hon få vara med på ett OS (2024) och ett EM (2025) innan hon avslutar helt, säger Hammarbybacken Jonna Andersson.
Sommarens mästerskap markerar slutet på en VM-era som hittills har gett två brons (2011, 2019). Och Caroline Segers 235 A-landskamper får till och med en veteran som Sofia Jakobsson, 144 A-landskamper, att se ut som en gröngöling.
"En av världens bästa"
– Man måste vara speciell för att kunna göra så där många landskamper, säger Jakobsson.
– I mina ögon är hon och har varit en av världens bästa mittfältare. Hon betyder mycket för oss. Det är en fantastisk ledare på alla sätt och vis. Hon är en ledare som är speciell, jag tror aldrig att jag har spelat med en kapten som har så många kvaliteter.
Det var en ovanligt nervös och känslosam Caroline Seger som tidigare under onsdagen mötte pressen för första gången under VM. Nervositeten, som bottnar i hennes skadeproblemen fram till mästerskapet, har dock inte lagkompisarna märkt av. Och det är kanske inte så konstigt.
– Fotbollsplanen är ju min frizon. Det är där jag trivs bäst, jag älskar att vara där ute, säger Seger.
– Det har varit en period som har varit belastande mentalt under lång tid. Men även om det ser ut som att jag inte mår så bra just nu så mår jag väldigt bra när jag är med alla mina lagkamrater. De är väldigt fina och stöttar och finns där hela tiden.
Ingen får slappna av
Nog är hon sig själv alltid. De senaste dagarna har Seger tränat för fullt och i vanlig ordning varit den som hörts mest på planen när hon manat på de övriga svenska spelarna.
– Hon är precis som vanligt. Hon skämtar, är sig själv och en ledartyp både på och utanför planen. Jag har typ aldrig sett henne nervös, säger Nathalie Björn.
Stina Blackstenius har inte heller känt av någon oro från lagkaptenen.
– Hon är precis den Caroline och den lagkapten som hon brukar vara. Om vi inte är tillgängligt påkopplade så drivs alla av att höra hennes röst och det drivet som hon har, säger Blackstenius.
I framtida VM får någon annan driva på. Det blir märkligt, säger Nathalie Björn.
– Det känns som att hon alltid kommer att vara där på något sätt. Men förhoppningsvis kan vi göra ett så bra VM som möjligt för hennes skull, säger Björn.