Han var en av dem som hade goda möjligheter att hitta nätet i den första halvleken. Efter matchen var besvikelsen hos Karlsson påtaglig.

– Det känns inte rättvist att vi förlorar matchen. Men samtidigt, ska man vinna måste man göra mål och vi missar våra lägen.

Han fortsätter:

– Det är små marginaler. Dels är det premiär och allt vad det innebär, det är alltid lite nervöst. Sedan är det också speciella omständigheter just nu när ingen har spelat på länge. Men bollen måste in om man ser till vilka lägen vi hade.

VFF och Malmslätt spelade på liknande sätt med en storväxt forward som ska suga in bollarna och fördela dem vidare. De två känner också varandra sedan tidigare.

– Jag och Dinko (Felic) är goda vänner, så vi visste ju hur dom tänkte spela, med en lång på Dinko och sedan ta det därifrån. Det var inget nytt. Skillnaden är att dom sätter sina chanser.

Karlsson var utöver sina egna chanser involverad i mycket offensivt, som framspelare. Vid ett tillfälle såg han ut att ha fritt skottläge för att istället servera Tim Håvestam vid andra stolpen.

– Det är min roll, att skapa chanser åt mig själv och andra. Förhoppningsvis gör vi mål i nästa match.

Hur var det att spela fotboll igen?

– Ja, du. Det är nästan så att det inte går att förklara. Det är det här man lever för faktiskt. Synd bara att vi inte får spela för publik men nu är det som det är. Man skulle satt nån balja bara...