HM IS är en av de föreningar som vi har pratat med. Roger Olofsson är en stark kraft i klubben. Här ger han sin syn:
– Det är för jäkligt att det ska behöva vara så här. Jag har själv varit domare en gång i tiden, på ungdomsnivå. Det är ju faktiskt så att det är mycket upp till oss ledare. Det är vi som sätter ribban.
– Ser jag till hur vi agerar i herrlaget i HM IS, så tycker jag att vi har blivit ännu mer noga med hur vi uppträder och uppför oss gentemot de som leder matcherna.
Olofsson tror däremot att det är svårt att få bort spontana reaktioner under matcherna:
– Att reagera spontant är en sak och det tror jag också att domarna köper. Att sedan följa med in i omklädningsrummet – och sedan hota. Det är totalt oacceptabelt. Som ledare och tränare måste vi verkligen tänka till och vara föredömen.
Diskuterar ni såna här saker i din förening?– Ja, vi pratar mycket och har en verksamhetspolicy där det står inskrivet hur vi ska bete oss. Vi försöker ha en aktuell och levande policy, som ska ut till spelare och ledare. Sedan är inte vi perfekta, men vi har en ambition att bete oss på ett bra sätt och visa empati och hänsyn.
Vad tycker du bör göras för att attityden mot domare ska förbättras?– Det går att söka pengar genom bland annat Smålandsidrotten, där såna här saker kan diskuteras ute i klubbarna. Vi måste göra något. Man ska inte behöva läsa i tidningen att domare hotas. Då har det gått för långt.
– Ett annat sätt är att styrelser och sektioner verkligen agerar och markerar mot dem som går över gränsen.
Kan domarkåren själva göra något?– I vissa fall kan de nog vara för snälla. Spelare och ledare ska inte få gapa konstant och ifrågasätta domsluten, utan att det blir konsekvenser. Kanske att laget ska drabbas sportsligt om en ledare uppträder illa.
– Egentligen är det inte klokt... så fort en person får en pipa i munnen och tar på sig domarkläder, blir denne ett objekt i vissas ögon som man får bete sig hur som helst emot. Det skulle aldrig accepteras i andra sammanhang, men i sportens värld är det okej. Helt klart så måste vi hjälpas åt för att skapa en bra miljö för domarna, säger Roger Olofsson.
Vimmerby IF är den klart största klubben i vårt område. Där arbetar man med frågor kring bemötande och uppträdande från unga åldrar. David Lindgren är barn- och ungdomsansvarig i klubben.
– På ungdomssidan jobbar vi väldigt mycket med värdegrundsarbete. Samtidigt får jag erkänna att vi inte har jättefokus på domare, i skrift. Men vi har hundra procent fokus på vad som är vårt uppdrag i ungdomsfotbollen. Och i det uppdraget ingår såklart att man hjälper domarna att göra sitt jobb. Vi måste vara rädda om de domare vi har, säger David Lindgren.
Har ni hört talas om de här problemen tidigare?– Inom ungdomsfotbollen finns det exempel där ledare har tappat fokus och istället kommenterat domare. Vilket är helt oacceptabelt. Det är ju barn under utbildning som leder våra matcher. Det har funnits exempel där domare som dömt sina första matcher har tappat suget på grund av kommentarer från sidan. Det är ett tufft och utmanande uppdrag att döma. Kan då inte vuxna utanför planen hantera den situationen på ett lämpligare sätt tycker jag att det är högst tvivelaktigt om man ska vara ungdomsledare. Men det ska sägas att det är väldigt få fall jag har hört talas om.
Vid seniormatcher är Vimmerby IF noga med att domare ska känna sig välkomna och det finns alltid matchvärdar på plats för att hjälpa till med olika saker.
– Sedan finns det alltid en risk eftersom det är känslor inblandat. Men jag tycker att man som förening ska kunna ha fokus på rätt saker och ledare ska ha fokus på sitt egna lag. Samtidigt ska ledare kunna ha rätt att fråga och få ett svar kring olika situationer. Det är viktigt att man både som ledare och domare kan vara ärlig och erkänna när man haft fel. Det vinner alla på i längden, säger David Lindgren.
Gullringens GoIF fokuserar mycket på värdegrundsfrågor enligt ordförande Niina Lynbech:
– För några år sedan tog vi fram en folder med vår värdegrund. Vi jobbar hårt med det här och försöker ta upp med alla i föreningen hur man ska förhålla sig till domare och till andra lag. Vi pratar om att man ska tänka på vad man säger och hur man agerar. Det jobbar vi med ända från ungdomsleden upp till de äldre, säger Niina Lynbech.
Niina Lynbech finner det tråkigt att domarna upplever att situationen har blivit värre.
– Jag tycker inte att domare ska känna obehag. De gör det här för att det ska vara kul. Det är ingen som förtjänar att få en massa skit på sig. Vi är alla människor och det är mänskligt att göra fel. Samtidigt måste domare kunna ta konstruktiv kritik. Man ska kunna prata med dem utan att det framstår som att man gnäller. Har man bara en öppen dialog så blir det lättare, säger Niina Lynbech.
Morgan Wass, tränare och styrelsemedlem i Kisa BK ger sin bild:
– Jag var aktiv domare tills för bara något år sedan. Dessutom har jag en spelarkarriär bakom mig och nu är jag tränare. Vi som förening jobbar aktivt med domarfrågor – och vi pratar i princip om det inför varje match.
– Att reagera spontant mot domslut är en sak. Det är inte problemet som jag ser det, utan snarare att vissa fortsätter att älta ett domslut utan att släppa det. Och det här med att fortsätta efter matchens slut..., det finns inte. Oavsett om man anser att laget fått ett antal tuffa beslut mot sig, så tackar man domarna efteråt och går vidare.
Wass fortsätter:
– Jag skulle aldrig acceptera att ”mina” spelare skäller på domarna efter matchens slut eller går in dommarrummet och beter sig illa. Och skulle någon mordhota en domare, då är det färdigspelat i klubben. Jag kan inte tänka mig något annat.
Kisatränaren märker att det finns en stor okunskap bland spelare och ledare när det gäller regler. Och att det i sin tur bidrar till en dålig stämning gentemot domarna.
– Det är ett aber. Tyvärr är det lite si och så med regelkunskaper. Det som skapar mest osäkerhet är hur offsidesituationer och hands tolkas.
Tycker du att attityden mot domare har blivit värre?– Nä, inte så som jag upplever det när vi spelar. Där tycker jag att det råder en ganska bra stämning, sedan vet jag inte hur situationen är på andra sidan länsgränsen. Men samtidigt har vi ett gemensamt ansvar. Det finns ett superfaktum: inga domare – inga matcher.
Morgan Wass avslutar med följande ord:
– Bollen är rund, gräset är grönt och domaren ska vara glad. Då är allt frid och fröjd...