Han hade redan upplevt och uppnått mycket efter många herrans år som målvaktstränare runt om i Småland, och även närliggande landskap. Så kom den stora utmaningen. Den som tränare i Växjö DFF. 

Det blev en händelserik och lärorik säsong för målvaktsgurun Mikael Krantz. 

Hur går dina tankar nu kring året i Växjö?

– Resultatmässigt var det häftigt. Vi var tippade att åka ur av experterna innan säsongen. Men den vändning som laget gjorde... Det var riktigt starkt. 

Två gånger i veckan pendlade han mellan Vimmerby och Växjö för träning. Ibland såg han också en del av lagets matcher i Allsvenskan live. 

– Jag räknade ut att jag körde 1600 mil till och från Växjö.

Var det jobbigt?

– Det funkade bra, men visst var det lite småtråkigt när det började bli mörkt ute. 

Att komma till en miljö på allra högsta nivån i Sverige, beskriver han som ett uppvaknande. 

– Det går inte att jämföra med det jag varit van vid tidigare. 

På vilket sätt?

– Det är proffsigt rakt igenom och inget lämnas åt slumpen. Och tjejerna jag tränade var otroligt professionella. Ingen av dem var precis där för att få ett kryss i träningsstatistiken, utan de ville förbättra sig och utvecklas på varje pass.

Antar att det ställde höga krav på dig också?

– Jo, det är klart. Jag kommer ihåg att Katie (Fraine, förstamålvakt) kom fram under en träning och sa att vi inte var uppe på rött. Att vi måste köra tuffare. Du vet, de har gps och pulsklockor på sig under träningarna. Och det var lite typiskt Katie och amerikanskt. De har sånt engagemang och vill köra hårt. Det var likadant med Vera Varis (andramålvakt), men hon är lite mer tekniskt inriktad. 

Det var en ständig återkoppling till målvakterna, inte minst på deras eget initiativ. 

– Jag såg alla matcher i efterhand, oftast två gånger. Det var ett krav för att komma förberedd till nästa träning. Målvakterna ville oftast få feedback på sina misstag och vad de kunde ha gjort bättre i matcherna för att kunna rätta till dem till nästa gång. Men de gjorde inte så många missar, särskilt inte nu i slutet. Med Katie var det några insparkar. Hon var fruktansvärt bra. 

Hur mycket har du lärt dig?

– Åh fy fasen...jättemycket. Det är en massa tekniker som jag visserligen har känt till, men inte haft namn på. Synd bara att jag inte fick den här möjligheten att få vara med på den här nivån för 20 år sen. 

För Micke Krantz är tiden nu över i Växjö DFF. 

– Om inget exceptionellt händer så är det så. Det är lite långt att åka. Det var ett av mina bästa och roligaste år i karriären.

Rollen som målvaktstränare är dock långt ifrån över. 

– Det är några klubbar som hört av sig och det blir väl så att jag kör vidare med målvakterna i Tranås damlag och med herrlaget i Högsby. Jag antar att det blir en fortsättning även i Vimmerby, men jag har inte hört något än. 

Finns det något särskilt du tar med dig från säsongen i Växjö?

– Mycket. Det har framför allt varit jäkligt kul. De har självklart helt andra förutsättningar än de mindre klubbarna jag verkar i annars. Det jag skulle vilja föra över och plantera in framöver är inställningen spelarna har på träningarna. Sedan vet jag att det är svårare i småklubbar och det får man leva med. Och det har också sin charm. Det kan vara bra att som spelare ställa sig frågan vad man egentligen vill. 

Efter en mycket stark avslutning slutade Växjö sexa. Bara fyra lag i Allsvenskan släppte in färre mål än dem. Mikael Krantz hade en del i det.