Sex matcher in i serien har Real VFF ”bara” vunnit tre. Men det är inte tabelläget som är det stora problemet.
Frågan jag ställer mig efter att ha sett VFF:s säsongsinledning är: är de beredda att göra vad som krävs? Hittills är jag inte övertygad. Johan Lundin och hans manskap har, vilket man också visat upp glimtvis, en otrolig hög högstanivå. Men utmaningen ligger i att gilla läget. Alla lägen.
Du måste älska att åka till Hultsfred en fredagkväll, du måste fortsätta att springa och sprida energi, trots underläge med 1–3 på hemmaplan med tio minuter kvar.
Den här division fyra–serien är ingen dålig serie som du dansar igenom. Och för VFF är i stort sett alla matcher potentiella minor man måste undvika att kliva på. Är dina bästa spelare inte på plats varje match så blir det tufft – en läxa VFF borde ha lärt sig vid det här laget.
Magnus Fält verkar brinna för sitt VFF. Jag är säker på att han gör sitt yttersta varje träning och varje match för att ge spelarna optimala förutsättningar. Det han inte kan göra är att styra spelarna på planen.
Den prestationen och de kraven måste spelarna ha på sig själva och på varandra. En mentalitet där bara det bästa är bra nog. En mentalitet där man får jobbet gjort. Innebär jobbet i en viss match att springa i 90 minuter utan att få bollen så ser du till att göra det. De signalerna har jag inte fått från VFF, ännu.
På fredag åker laget till Öland för att möta serieledande Glömminge. Om det inte ska börja ”gnys i leden” allt för mycket bör laget ta på sig blåstället, öronskydden och handskarna för att ställa sig vid svarven i 90 minuter plus tillägg.