Lennart Johansson avled i juni förra året och på måndagen kom budet om att Lagrell gått bort. Han blev 80 år. På kort tid har svensk fotboll tagit avsked av två framstående ledare som tillsammans och var för sig gjort betydande avtryck nationellt och internationellt.
De svenska fotbollsjournalister som jobbade nära landslagen och med förbundsfrågor lärde sig snabbt två saker om Lars-Åke Lagrell.
+ Han gjorde sig så gott som alltid anträffningsbar. Svarade han inte direkt i telefonen, ringde han tillbaka eller skickade ett sms.
+ Var han vaken, jobbade han. Lagrells arbetskapacitet var omvittnad. Vid sidan av uppdraget som ordförande i fotbollsförbundet var han engagerad i internationella sammanhang, inte minst som kampanjledare åt Lennart Johansson. Från april 2002 till slutet av december 2006 skötte Lagrell ordförandeskapet samtidigt som han var landshövding i Kronobergs län.
Ledare i en omvälvande tid
Under Lagrells elva år som förbundets generalsekreterare och 21 år som förbundsordförande genomgick elitfotbollen genomgripande förändringar. Bosmandomen slog igenom, mästerskapen växte, kommersialiseringen slog igenom med bland annat kraftigt ökade tv-intäkter, fotbollen för damer växte, allsvenskan utökades till 16 klubbar, supporterkulturen kom med dess avigsidor i form av oroligheter vid matcher, med mera.
Lagrell fick både ris och ros för sitt sätt att hantera och genomdriva en rad frågor, som av honom ansågs nödvändiga för att hänga med i tiden.
Kraven på en allmän upprustning av elitfotbollens arenor var en. En av de stora höjdpunkterna var därför att Friends arena kom till stånd som ny nationalarena efter slitna Råsunda.
– För tio år sedan sade vi att vi ska ha en ny nationalarena och nya arenor över lag i allsvenskan. Där är vi nästan, sade Lagrell i en intervju med TT i januari 2012.
Han hamnade också i blåsväder, som när Lars Lagerbäck skulle ersättas som förbundskapten. Först vid kontakterna med Sven-Göran Eriksson, som ansåg att han blivit erbjuden jobbet, något Lagrell förnekade. Sedan fick han hård kritik av Rosenborg när Erik Hamrén kontaktades.
Förluster jobbiga
Intervjun i januari 2012 var en av de sista han gav som avgående ordförande. Då fick han frågan vilka besvikelser han upplevt.
Det stannade vid en.
– Den största besvikelsen man drabbas av är när man tvingats vandra hem efter en förlust i en tävlingsmatch för något av våra landslag.
Men det tog honom hårt när han som kampanjledare fick se Lennart Johansson förlora posten som Uefa-ordförande till Michel Platini 2007. Och misstron mot förre Fifa-ordföranden Sepp Blatter cementerades snabbt efter Johanssons förlorade Fifa-val 1998.
Jobba som ett lag
När Lagrell tittade i backspegeln 2012 stack ett jobbigt beslut ut.
– Det var ett som jag inte var med och tog, när Örebro SK flyttades ned från allsvenskan. Solklart enligt vårt regelverk, tagit av licensnämnden, sade Lagrell.
På frågan hur han såg på sitt ledarskap svarade han:
– Mitt ideala ledarskap är enkelt, tydligt, snabbt och prestigelöst. Jag hoppas att jag kommit det så nära som möjligt. Om jag har det vet jag inte själv. Det viktigaste som ordförande är att se till att styrelsen jobbar som ett lag.