21 000 åskådare, "God Save The Queen" före avspark och både burop och jubel från läktarhåll. Det var en annorlunda inramning än vad spelarna i Chelsea och Leicester har vant sig vid sedan coronapandemins utbrott.

De båda finallagen fick 6 250 biljetter var att fördela, och det var Leicesters supportrar som fick jubla först – och högst.

I den 63:e minuten fick Youri Tielemans några meters utrymme. Belgaren avancerade framåt och drog till med ett hårt distansskott rakt i krysset.

– Det var en väldigt tajt match men vilket mål att få göra i en final! Jag är väldigt glad för laget och för supportrarna, säger Tielemans till BBC.

Superräddning

Chelsea började därmed inleda en jakt på kvittering och man var nära flera gånger. Men man stoppades både av danska fingertoppar och videogranskningssystemet VAR.

I 87:e minuten fick Mason Mount på ett hårt skott från nära håll, men Leicesters målvakt Kasper Schmeichel sträckte ut sig i sin fulla längd och styrde iväg bollen.

Några minuter senare skulle det jublas i Chelsea. Ben Chilwell, tidigare i Leicester, slog ett inlägg som rensades på Wes Morgan och in i mål. Men efter att VAR fick göra sitt bedömdes Chilwell ha varit offside och målet dömdes bort.

Femte gången gillt

I stället vann Leicester med 1–0. Leicester hade fyra finalförluster sedan tidigare 1949, 1961, 1963 och 1969 – och på det femte försöket bärgade klubben sin första FA-cuptitel.

– Det är en otrolig känsla. Innan jag kom hit visste jag inte att Leicester aldrig hade vunnit FA-cupen, så att vinna den för ägarna och supportrarna var speciellt, säger tränaren Brendan Rodgers till BBC.