I höstas la han fotbollskorna på hyllan.
Roger Leek tyckte att han hade gjort sitt på fotbollsplan.
Kroppen sa ifrån och han hade fått spela en säsong tillsammans med sonen Pär i Virserum/Järnforsens A-lag. Och han var ändå 44 år?någon gång måste det ta slut.
Nu har en annan karriär på planen tagit fart på allvar. Den som domare.
- Jag var inte sugen på att sitta hemma i soffan och uggla. Jag ville fortsätta att vara en i fotbollsfamiljen och då var det antingen tränare eller domare som gällde. Jag valde att bli domare och det ångrar jag inte. Jag trivs bra.

Mycket beröm
Roger Leek tycks ha hittat rätt, precis som han gjorde många gånger under sin karriär som anfallare. Då hittade han rätt med skotten, nu hittar han rätt med domsluten.
Leek har fått mycket positiv kritik för sina insatser under våren. Själv är han nöjd:
- Jag tycker att det har gått bra. Jag tror att jag har stor fördel att jag spelade så pass länge. Man känner igen sig i många situationer och det är viktigt att ha förståelse för hur spelarna reagerar och varför de reagerar som de gör. Spontana utfall får man ta med en nypa salt. Ofta är det inget illa ment, men givetvis måste jag som domare markera om det blir för mycket snack.
Roger Leek är till viss del kritisk till hur många domare i tid och otid delar ut gula kort:
- En del har ju ett snitt på sju till tio gula kort per match och det är ofta alldeles för mycket. Och det har ökat i år när de nya tuffare bedömningarna på bland annat tröjdragningar införts. Min personliga uppfattning är att det viftas på tok för mycket med korten. Självklart ska brutalt spel som sparkar bakifrån och efterslängar ge varning eller utvisning, men många gånger delas det ut för skitsaker. Det är inte bra. Jag tycker att man måste tillåta en hel del. Fotboll är trots allt en ganska tuff sport med mycket närkontakt.

Raskt marscherat
Mycket närkontakt var det i derbyt mellan Berga och Ruda nyligen. En förhållandevis hård batalj, men något viftande med korten var det inte tal om. Något som uppskattades:
- Bergas tränare Lasse Backlund kom fram efteråt och tyckte att det var roligt att jag tillät att de fick spela fotboll och att jag inte blåste sönder matchen. Sånt är kul att höra.
När Roger Leek inledde sin karriär för tre år sedan som domare i division sex hade han som mål att så småningom döma division fyra. Redan i höst uppnås målet.
- Vi är tolv domare från Småland som ska gå på en steg 3-kurs i Västervik i helgen. Och när jag genomgått den får jag börja med att döma några provmatcher i fyran och det blir vad jag förstått i höst.
* Vad upplever du är det svåraste med att döma?
- Jag vet inte?men när jag gick på linjen till en början ville jag gärna följa med i spelet och det var väl inte riktigt så bra. Men jag lärde mig ändå ganska snabbt att fokusera mig på det jag skulle. Som domare kan det ibland vara svårt att hitta rätt löpvägar.
* Hur uppträdde du mot domare under din spelarkarriär?
- Jag hade en jäkla vinnarskalle och hatade att förlora. Jag snackade ganska mycket på planen och var väl inte alla gånger guds bästa barn. Men jag var inte den jävligaste heller. Det finns många som var och är värre. Titta bara på stordomare som Bosse Karlsson och Christer Johansson. De var ganska så gapiga på sin tid.
* Hur är spelstandarden nu jämfört med för 10-15 år sen?
- Jag tycker att den har blivit något sämre. Jag har svårt att sätta fingret på vad det beror på, men förmodligen är det så att spelarna generellt sett är bekvämare idag. Utvecklingen i stort är ju sån. Jag tror ändå inte att spelarna och lagen på lägre nivå blivit sämre fysiskt, däremot tycker jag att spelintelligensen och spelförståelsen inte riktigt är densamma, säger Roger Leek och tillägger att han ibland är rejält sugen på att spela själv.
- Jag var faktiskt med och tränade med Virserum häromveckan och skulle de få problem att få ihop lag någon gång skulle jag ställa upp direkt.