Inget är fullbordat förrän katalanen till slut står där med Champions League-bucklan. Det har han gång på gång påpekat, med emfas. I rätt många år också. City har ständigt stupat på något hinder i sin strävan att vinna den tyngsta av titlar.
– Så många klubbar har fått sina projekt och idéer förstörda för att de inte kunde vinna den här turneringen och så många har blivit stora klubbar för att de kunde vinna den. Allt vi har gjort under alla dessa år, som har varit mycket och väldigt bra, kommer att erkännas av andra om vi vinner den här tävlingen.
– Det är lite orättvist, men vi måste acceptera det. Det är så det är, säger Guardiola till Uefa.
En barriär bryts
Istanbul, sent lördag kväll. Dags att nå hela vägen fram till pokalen?
City går in som klar favorit mot Inter och med möjligheten att upprepa rivalen Manchester Uniteds bedrift från våren 1999 att vinna trippeln – Premier League, FA-cupen och Champions League – under samma säsong. Perspektivet kan också vara det här: För första gången vinner en klubb uppbackad av en stat turneringen.
Det är alla miljarder pund Förenade arabemiraten pumpat in i klubben sedan 2008 som gjort Manchester City till en maktfaktor. Sporttvätt? Fusk? Genväg till framgång? Eller kort och gott en given konsekvens av den verklighet som råder på en marknad där utbud och efterfrågan styr?
Vinner City på Olympiastadion bryts hur som helst en barriär som illustrerar ett maktskifte i en länge pågående riktningsförändring inom den internationella klubblagsfotbollen.
Manchester City är världens rikaste klubb, men inte den enda som majoritetägs av konstellationer med klar koppling till regimerna i Förenade arabemiraten, Qatar och Saudiarabien.
Paris SG, Newcastle och snart (?) kanske även Manchester United ryms i samma fack.
Klubbar utan tak
Att de rika kan och de fattiga försöker är en gammal sanning. Nu handlar det allt mer om några ultrarika som kan och ett gäng gamla aristokrater (Real Madrid, Barcelona, Juventus, Liverpool, Bayern München med flera) som försöker hänga med i kapprustningen.
Eller som Liverpools manager Jürgen Klopp uttryckte det tidigare under säsongen:
– Det finns tre klubbar i världsfotbollen som kan göra som de vill ekonomiskt. Det finns inget tak för Newcastle. Grattis till dem, men några andra klubbar har tak.
Finalmotståndaren Inter – ägd av det kinesiska företaget Suning – har inte en chans i den ekonomiska matchen mot Manchester City. För två år sedan nödgades klubben ta ett lån på runt tre miljarder kronor av investeringsfonden Oaktree Capital. Räntan är på tio procent. Lånet ska vara återbetalt om ett år.
"Inte hållbart"
– Att betala en skuld till den ränta som klubben betalar Oaktree är inte hållbart, sade Inters förre vd, Ernesto Paolillo, nyligen.
Klubbens förlust förra året landade någonstans runt 1,5 miljarder kronor. Med en kinesisk ekonomi på tillbakagång och restriktionerna för att föra ut kapital ur landet talar mycket för att Suning måste sälja klubben till investeringsfonden.
Men när allt kommer omkring är det tränare och ytterst spelare, inte shejker eller kinesiska affärsmän, som avgör hur det går. 90 minuter fotboll, kanske förlängning eller rent av straffar väntar.
– Det finns ingen rädsla, bara rätt anspänning. Mer än något annat finns det glädje, säger Inters mittback Alessandro Bastoni enligt nyhetsbyrån AFP.