Nu blev inte den klubben särskilt långlivad, bara två år gammal och med ganska minimal verksamhet. Enligt uppgift lär det ha funnits vissa politiska krav för att få vara med i gemenskapen och det fungerade uppenbarligen inte.

Annat blev det när Gullringens Gymnastik och Idrottsförening klev in i historien den 4 november 1933, alltså för precis 80 år sedan.
Då hände det saker! Idrottsintresset var stort, både i samhället och på landsbygden. Fotbollen var först på plan, precis som idag, och under de första åren handlade mycket om spel i pokalserier mot grannarna i Södra Vi, Björkhult, Horn, Rumskulla, Halsebo och Ydrefors. 1936 vann man inträde i Östergötlands Fotbollförbund och sen radade man upp segrar så man höll på att gå under. De långa resorna tömde nämligen kassan och 1939 föreslogs på ett möte att lägga ner fotbollen. Men som väl var röstades det förslaget ner, med stor majoritet ska sägas. Och det skulle komma bättre tider! (Mer om det senare)

I Gullringen har det förstås även spelats bandy, från slutet av 1930-talet och fram till 1962, då man lade skridskor och klubba på hyllan för gott. Detta var långt före ismaskiner och inomhushallar, spelplatserna var inte sällan gölar och sjöar. I Gullringen var det Kvarndammen. Väderleken spelade arrangörerna elaka spratt; töväder, snökaos och "ishavskyla" ställde in många matcher.
Som bäst vann Gullringen fyran och tog steget upp i trean. Året var 1958 men vintern därpå fick man snabbt respass neråt. Och efter den händelsen repade man sig aldrig riktigt igen. Bland bandylegendarerna i föreningen genom åren märks kanske främst Erik "Ljungbackar?n" Johansson, en målskytt av rang.