+ Kriget och dess konsekvenser
Den 24 februari skickade Vladimir Putin in sina trupper i Ukraina. Idrottsvärlden, som tenderar att hantera storpolitik valhänt och ofta genom att ducka, agerade överraskande fort. Ryssland kastades ut ur playoff till VM i Qatar.
Den sportsliga vinnaren hette Polen som slapp det starka ryska landslaget i sin semifinal – Robert Lewandowski & Co behövde inte spela någon semifinal alls – medan Sverige ställdes mot Tjeckien. Robin Quaison avgjorde (1–0) i förlängningen.
120 hårda minuter satt i benen några dagar senare. Ett fräschare Polen tog VM-platsen via 2–0 i Chorzow.
Kollektivt var Sverige inte bra nog för att nå mästerskapet, men förbundskaptenen Janne Andersson såg stor potential i flera unga, offensiva spelare.
+ Det så kallade "omtaget"
Sommaren är på gång. Den absoluta majoriteten av landslagsspelarna ser fram emot några veckors ledighet. Men semestern får vänta. Uefa har klämt in fyra landskamper i Nations League på elva dagar i början av juni.
Efter VM-missen tittar Andersson mot EM-kvalet som inleds i mars 2023. Ska han skruva på det taktiska och vässa det offensiva spelet är tillfället nu, resonerar han.
– Verkligheten är att EM-kvalet är viktigare. Och ska vi göra ett omtag, då måste vi använda det här till att göra det omtaget. Vi har fått positiva reaktioner från spelarna. Samtidigt har de sagt till oss att det vi ska göra nu, ska vi göra lika tydligt som det vi gjort tidigare. Tydligheten har varit vår styrka. Då kan vi inte ändra allt på en gång. Då blir det rörigt, säger Andersson när han tar ut truppen i maj.
+ Apropå "rörigt"
Problemen tornar upp sig redan innan truppen samlas. Zlatan Ibrahimovic måste operera sitt knä, Filip Helander är skadad, Victor Nilsson Lindelöf och Albin Ekdal behöver återhämta sig från skador och Martin Olsson lämnar återbud. Det stannar inte där. Flera spelare rings in under samlingen på grund av nya skador. Det är nu på nivån att ta in vad som finns tillgängligt. Edvin Kurtulus, Magnus Eriksson, Christoffer Nyman, Pavle Vagic, Aiham Ousou och Sotirios Papagiannopoulos kallas in. Den senare tar emot kallelsen på en grekisk badstrand.
Ordet rörigt används frekvent av Andersson när han ger sin syn på situationen. Trots det håller han fast vid att testa sina idéer. Det slutar illa. Efter en hygglig start, 2–0 mot Slovenien, följer förluster mot Norge, Serbien och Norge igen.
– Den samlingen var den överlägset märkligaste. Det var bara rent kaos, berättar målvakten Robin Olsen senare.
+ Belgrad och svarta september
Landslaget återsamlas för de två matcher som återstår i Nations League. Först Serbien borta, sedan Slovenien hemma. Sverige måste hålla Slovenien bakom sig i gruppen för att inte rasa ned i C-divisionen. Fortsätta på den inslagna vägen eller ta ett steg bakåt och försöka återfinna det gamla och trygga?
Samstämmigheten bland spelarna är stor. Det får inte se ut som i juni. Defensiven måste bli bättre. Janne Andersson håller med, men han lägger stor vikt vid skador och återbud samt olika startelvor som de främsta anledningarna till de svaga resultaten. På presskonferenserna bollar han med sifferlekar kring den taktiska uppställningen, vidhåller att den offensiva utvecklingen av laget är viktig.
Aleksandar Mitrovic trycker in tre bollar, Serbien kör över Sverige med 4–1. Det är en svensk kollaps. En påtaglig uppryckning några dagar senare räcker inte. Slovenien klarar 1–1 och landslaget rasar ur B-divisionen.
+ Ropen på avgång
Gamla meriter är noll värda i en bransch där enbart de senaste resultaten räknas. Andersson blir för första gången grundligt ifrågasatt. Det är allt från inlindad kritik från före detta förbundskaptenen Lars Lagerbäck till krav på hans avgång från C more-experten Astrit Ajdarevic.
Men stödet är starkt från där det räknas, från hans spelare och från förbundsledningen.
– Jag har det yttersta ansvaret. Det är en resultatfixerad tillvaro jag lever i. När man inte får resultaten med sig funderar man, men jag vacklar inte i tron. Jag känner mig trygg i min roll, säger han.
+ Kritik mot talangutvecklingen
Dejan Kulusevski och Emil Forsberg ifrågasätter talangutvecklingen och kravbilden på unga svenska spelare. I kölvattnet av motgångarna sätts fingrar på hur det är med återväxten, i synnerhet vad gäller försvarsspelare och fysiskt starka spelare. Satsas det för lite på talangutveckling? Är det konstgräsets fel? Sållas vissa spelartyper bort? Eller är det inte svårare än så att en relativt liten fotbollsnation som Sverige måste acceptera att det stadigt inte går att fylla på med spelare som håller på hög internationell nivå?
+ Kan bli mardrömsgrupp i EM-kvalet
Den 9 oktober vet vi vilka motståndare som väntar i EM-kvalgruppen. Fiaskot i Nations League kostade. Sverige hamnar i den tredje seedningsgruppen och kan vänta sig två toppnationer i sin grupp. De två främsta lagen når slutspelet i Tyskland 2024.
De två landskamperna i november blir plötsligt mycket viktiga. Dels för att skaka av sig årets misslyckanden, dels som genrep inför EM-kvalmatcherna i mars.
VM-nationen Mexiko väntar i Girona, Spanien, den 16 november, tre dagar senare en andra landskamp. Förbundet har ännu inte gått ut med motståndare eller spelort.
+ Dyster framtid?
Inte nödvändigtvis. Dejan Kulusevski, hängiven landslaget, är på god väg att bli en internationell toppspelare. En Alexander Isak i form är den klassavslutare som saknades mot Slovenien. Emil Forsberg, Robin Olsen och Victor Nilsson Lindelöf har en högstanivå som räcker långt. Anthony Elanga har vad som krävs för att med tiden bli en given startspelare. Emil Krafth och Filip Helander kommer förhoppningsvis tillbaka efter sina skador. Janne Anderssons utmaning ligger i att få till ett stabilt mittbackspar och hitta den rätta konstellationen på det centrala mittfältet.