Skillnaden är påtaglig mot de första träningspassen på Örebäcksvallen i Båstad för två veckor sedan

Satte någon en fot fel i en närkamp där kom ursäkten direkt, gärna följt av en arm på ryggen och ett "Ledsen, hur gick det? Ingen fara, va?".

Det skrattades, skämtades, larvades. Den maskeraden är över.

På Häckens träningsanläggning på Hisingen syns anspänningen och allvaret i spelarnas blickar – än mer i deras ageranden. Peter Wettergren, den assisterande förbundskaptenen, gör sitt för att egga spelarna, locka fram den primitiva men effektiva "det är vi mot dom"-mentaliteten.

På sin breda östgötska skriker han:

– Vi ska åka ned och mörda dom, mosa dom.

Snart lyfter det chartrade planet mot Sevilla.

Alla vill spela mot Spanien. Ingen vill bli nummer 24, den som får sitta på läktaren.

Smäller i närkamperna

Jens Cajuste använder sin fysik i närkamperna i matchspelet. Trycker gärna till lite extra. Gustav Svensson likaså. Kristoffer Olsson får några smällar och försöker skaka av sig smärtan. Marcus Berg sätter dobbarna över fotsulan på Gustav Svensson. Han ser att det gör ont, men spelar vidare som om ingenting hänt.

Sebastian Larsson klagar när Ludwig Augustinsson spelare vidare trots att bollen är klart utanför spelplanen. När det händer igen blir han förbannad.

Emil Forsberg säger något som gör Larsson än mer irriterad.

Janne Andersson står vid sidan, med en boll under ena armen. Han berömmer en och annan enskild prestation. Det är så här han vill ha det nu. Intensivt, hetsigt, spelare på tå.

Det är hårfint nära att gå överstyr, men gör det inte. Inte som när Andreas Granqvist kapade John Guidetti inför VM 2018 eller som – det mest flagranta övertrampet – när Olof Mellberg och Fredrik Ljungberg drabbade samman i Japan 2002.

"Hålla det på rätt nivå"

– Har man varit med i x antal mästerskap vet man att temperaturen stiger när det kommer närmare – och det där behövs, säger Sebastian Larsson.

– Man måste absolut alltid hålla det på rätt nivå, men där har vi inte varit nära att gå över en gräns på något sätt. Det finns nog två, tre, fyra snäpp till som kan adderas till träningen innan vi nått en gräns.

Han fortsätter:

– Det blir mer tjafs i matchspelet kring vissa sekvenser, domslut, vissa dueller. Det märks att alla spelare börjar komma upp på en nivå som liknar en premiärnivå i ett slutspel. Vi kan inte hålla på att springa runt i tre veckors tid och titta på varandra från en meters avstånd. Det är inte den situationen som kommer att uppstå när vi väl står där och ska spela EM-premiären.

– Det är inga konstigheter och det kan definitivt skruvas upp några snäpp till.

Fredagen var träningsfri, lördagens pass är det sista rejäla inför premiären. På söndag får spelarna känna på gräset på Estadio La Cartuja i Sevilla.

21.00 på måndag är det dags.

Hantera ångesten

– De sista timmarna före match brukar mest vara ångestfyllda. På något konstigt vis har man lärt sig att tycka om och acceptera den känslan. När den infinner sig vet man att det är dags. Det gäller bara att hantera den känslan de sista timmarna, säger Sebastian Larsson.

– När man kommer till arenan är det bara en sak som gäller, det är att prestera och ha fullt fokus på det.

Janne Andersson anser att konkurrenssituationen på flera positioner i laget är tuffare nu än inför VM för tre år sedan. Dessutom tycker han att han har större möjligheter att taktiskt formera laget än då. Men är det ett bättre landslag nu än det som nådde kvartsfinal (förlust mot England) i Ryssland?

– Det återstår att se, säger Sebastian Larsson. För mig är det helt ointressant att diskutera det nu. Man kan säga vad som helst, men det spelar ingen roll. Det är resultaten som räknas.