Ny forskning ger Asllani rätt

Ny svensk forskning ger Kosovare Asllani rätt. De många skadorna inom damfotbollen beror ofta på att tränare inte lyssnar på sina läkarteam.
–Det är det vi har sett inom herrfotbollen också, att man ibland kan se utifrån vilken tränare ett lag har, att det kan följa det här med skador, säger svenska landslagets fysioterapeut Annica Näsmark.

Kosovare Asllani under en av veckans träningar med det svenska landslaget inför fotbolls-VM. Sverige spelar premiär mot Sydafrika på söndag.

Kosovare Asllani under en av veckans träningar med det svenska landslaget inför fotbolls-VM. Sverige spelar premiär mot Sydafrika på söndag.

Foto: Christine Olsson/TT

Fotboll2023-07-21 14:49

Forskningen, som Dagens Nyheter rapporterade om i veckan, är gjord vid Linköpings universitet med stöd från Europeiska fotbollsförbundet (Uefa). Och det finns delar i resultatet – där chefsläkare i elva europeiska klubbar skickat in data om skador – som sticker ut.

För det första visade det sig att den vanligaste skadan inom damfotbollen handlar om baksida lår (hamstring) och inte knä, trots att korsbandsskador på flera internationella stjärnor uppmärksammats stort det senaste året.

Dessutom visade svaren från läkarna att den största riskfaktorn för hamstringskador är "brist på kommunikation mellan medicinsk stab och tränarstab" samt "belastning på spelare". Forskningsgruppens hypotes var annars att individuella skillnader skulle väga tyngre än yttre faktorer, skriver DN.

Ohälsosam kultur

Resultaten ligger i linje med svenska VM-stjärnan Kosovare Asllanis erfarenheter. För ett år sedan berättade hon om sin tid i spanska Real Madrid, och om skälet till att hon lämnade klubben.

– Det har skapats en kultur som jag skulle kalla ohälsosam för spelare att vara i. Jag har bland annat nästan blivit tvingad att spela skadad. Ledarteamet har inte lyssnat på det medicinska teamet, sade Asllani.

Och det är inte bara den senaste forskningen som ger henne rätt. Sveriges medicinska team under VM i Australien och Nya Zeeland har liknande upplevelser.

Landslagsläkaren Houman Ebrahimi har jobbat med tränare som inte lyssnat till hans råd.

– Det är inte alltid enkelt, för någonstans hamnar man i något slags lojalitetsdilemma. Men de här exemplen skedde tidigt i min läkarkarriär och det låg säkert på mig själv också, hur jag hanterade det, säger Ebrahimi till TT.

"Otroligt lyhörd"

I det svenska damlandslaget är det inget problem. Nuvarande förbundskaptenen Peter Gerhardsson delegerar ansvar i stället för att peka med hela handen, säger Ebrahimi.

– Han är en av de absolut bästa förbundskaptenerna som jag har arbetat med. Han är otroligt lyhörd och tänker på spelarnas bästa. Det är en bra ledare som är så trygg i sig själv att han vågar delegera och lyssna och ta in.

Med bara dagar kvar till söndagens VM-premiär mot Sydafrika i Wellington finns det fortfarande några svenska spelare som är tveksamma till spel. Klart är att om det medicinska teamet avråder Gerhardsson från att spela någon så kommer han med största säkerhet att följa den rekommendationen.

Skulle sluta annars

– Jag tror att det är otroligt viktigt, säger Sveriges fysioterapeut Annica Näsmark.

– Det känner jag i alla fall själv, att om man inte skulle känna ett förtroende för tränarteamet som man jobbar med, då skulle man inte vilja jobba som fysioterapeut kring ett lag.

Hon är samtidigt medveten om att det finns många lag där samarbetet mellan tränare och medicinskt ansvariga fungerar sämre. Och att det har bidragit till en hel del skador.

– Det börjar bli lite grann som det har varit på herrsidan, när belastningen är så stor för dem i deras klubblag, med många matcher och mindre tid för vila mellan matcherna. Och är spelarna bra så vill ju tränarna ändå spela dem.

Fakta: Studien

En forskningsgrupp vid Linköpings universitet har låtit chefsläkare i elva europeiska klubbar (Barcelona, Atlético Madrid, Chelsea, Manchester City, Ajax, PSV Eindhoven, Juventus, Milan, Bayern München, Lyon och Sporting Lissabon) skicka in skadedata.

Förra året ombads läkarna att, på en skala 0–4, värdera 21 olika riskfaktorer för skador på baksida lår. Forskningsgruppens antagande var att individuella skillnader, som spelarnas olika muskulära styrka, skulle ses som den största riskfaktorn.

I stället var det yttre omständigheter som toppade listan. Det högsta snittvärdet noterades för ”brist på kommunikation mellan medicinsk stab och tränarstab” (3,9 i snitt) liksom ”belastning på spelare” (3,9). De följdes av ”brist på regelbunden exponering för höghastighetsträning” (3,8) och ”att spela 2–3 gånger i veckan” (3,7).

Källa: Dagens Nyheter.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!