Efter att ha petats hela hösten 2020 fick Angeldahl till slut chansen när Sveriges fotbollsdamer skulle avsluta EM-kvalet borta mot Slovakien i december.
Det var en landskamp i skymundan. Sverige hade redan säkrat EM-biljetten och av den anledningen, samt den pågående coronapandemin, var det knappt en enda svensk journalist på plats i Trnava för att bevaka matchen.
Drygt nio månader senare kan man konstatera att de missade ett genombrott på det svenska innermittfältet.
"Det var min vändpunkt"
För det var där som Filippa Angeldahl gjorde sin första tävlingslandskamp från start och hon tackade för förtroendet genom en strålande insats och två gjorda mål i 6–0-segern.
– Jag har bra minnen därifrån, det var nog där min vändpunkt kom i landslaget. Jag fick verkligen förtroendet, jag kunde visa upp mig och fick ett litet genombrott där. För mig betydde det mycket att få spela den matchen, säger Angeldahl.
När Sverige nu går in i nästa kvalspel, till VM 2023, är det på nytt bortamatch mot Slovakien på agendan. Men för Angeldahl är situationen i landslaget en helt annan än senast.
– Jag hade inte så mycket erfarenhet då, jag var lite mer nervös och ville visa upp mig. Nu vet alla redan vad jag går för, jag kan sänka axlarna lite och bara gå ut och njuta, säger hon.
Debut för City
Efter den där 6–0-segern i december har nämligen det mesta gått 24-åringens väg. Hon slog sig inte bara in i OS-truppen till Tokyo i somras, hon knep dessutom en plats i startelvan och fick sitt definitiva internationella erkännande genom att vara starkt bidragande till det svenska silvret.
Utländska klubbar ställde sig som väntat på kö och i helgen gjorde den tidigare Häckenmittfältaren debut i Super League som engelska toppklubben Manchester Citys senaste nyförvärv.
– Jag ville ta nästa steg och kände att när det var första gången utomlands så kändes England som en liga jag ville vara i för att fortsätta min utveckling, säger Angeldahl.
– Det som skiljer (mot damallsvenskan) är framför allt förutsättningarna man har inom klubben. Sedan är det högre tempo på träningarna, det är klasspelare på varje position, det blir lite som här i landslaget. Att ha den miljön i klubblaget, det är det man är ute efter, en träningsmiljö där man alltid måste vara på tårna.
Fotbollslivet leker, men ändå tar hon ingenting för givet när det svenska landslaget nu samlats på nytt efter OS. Insatserna i Tokyo bär hon dock med sig.
– Jag vill fortfarande visa upp mig här och prestera bra, och visa att jag inte spelade OS för att jag gjorde några bra månader utan för att jag är en bra spelare. Det är mer ett självförtroende som jag bär med mig. Det är väldigt rolig att spela just nu och jag tror att det syns på mig, att jag vill spela och bidra.