"Ingenting är omöjligt", står det på en vägg i damernas omklädningsrum.
HÄR ÄR PLATS 11–20!
PLATS 6–10!
PLATS 5!
PLATS 4!
PLATS 3!
PLATS 2!
Det har varit en hel del grubblande och dividerande. Vilken är egentligen traktens allra finaste plats att spela fotboll på? Hur avgör man vilken arena som är bäst?
Frågorna har varit många och det finns förstås lika mycket tycke och smak som det finns fotbollsspelare – men till slut kom vi fram till en vinnare. Knektavallen i Hultsfred tar förstaplatsen i vår ranking över traktens finaste arenor.
Vad har Alexander Kacaniklic, Pontus Jansson, Christian Eriksen och det engelska bandet Blur gemensamt? Alla har kickat boll på Knektavallen. Det är med andra ord en ikonisk fotbollsplan vi har att göra med.
Sporten möter upp Hultsfreds FK-profilen Lars Röst. Det är ingen överdrift att säga att han har vuxit upp på Knektavallen och att han har full koll på det mesta som rör HFK. Och för honom är det en självklarhet att hans arena är nummer ett.
– Ja, den här slår allt. Men givetvis är jag lite färgad, haha. För mig var det en självklarhet vilken som var den finaste arenan. Det här var mitt andra hem och är fortfarande det. Jag älskar det, det finns inget finare, förutom familjen då så klart, säger han.
Anläggningen har genomgått en del förändringar på sistone. Faciliteterna har målats om utvändigt och man har bland annat bytt ut resultattavlan. Men det är kanske inte just det man fångas av först när man kliver in på arenan.
Med sjön Hulingen i bakgrunden är det få fotbollsplaner som är mer natursköna. Gräsmattan är i toppskick och bjuder verkligen in till att spela fotboll. Det är uppenbart att man lägger ner ett stort jobb för att underhålla planen. En annan som har tillbringat mycket tid på den här arenan är vaktmästaren Håkan Fransson. Han har koll på varje liten detalj som rör Knektavallen och gräsplanen.
– Vi har fått så mycket beröm genom åren för gräset och det är många som kommit och fram och frågat hur vi bär oss åt. Det är helt galet, menar Fransson och berättar om de senaste förbättringarna:
– Kommunen har gett oss medel till att förbättra anläggningen. Räcket runt hela planen är bytt och läktaren är iordninggjord. Dessutom så har vi en ny matchklocka, så det är väldigt roligt.
Den befintliga gräsmattan har faktiskt inte varit med hela vägen från Knektavallens begynnelse, på tidigt 1900-tal.
– Mattan har lagts om, men det är mer än 50 år sedan, säger Lars Röst.
– Det måste ha varit på slutet av 50-talet, har jag för mig, fyller Håkan Fransson i.
Både herrarnas och damernas omklädningsrum lyser i klubbens färger och pryds av HFK-loggan. I damernas har man också piffat upp det med en del inspirerande citat på väggarna. "Ingenting är omöjligt", står det på en vägg. "En för alla, alla för en", står det på en annan.
En hyllning i herrarnas omklädningsrum till HFK-spelaren Ludvig, som gick bort för några år sedan.
I direkt anslutning till A-planen finns också en knatteplan, där de allra yngsta HFK:arna börjar sina karriärer.
– Om inte den här arenan inspirerar barn och ungdomar till att spela fotboll, då vet jag inte vad som gör det, säger Lars.
En annan detalj som höjer upplevelsen är avbytarbåsen, som är stora och inbäddade i serveringslokalen på ena långsidan. Här sitter båda lagen nära varandra, med endast ett speakerbås mellan sig.
En bit bort syns toppen av den stora klubbstugan. Den fungerar som en naturlig samlingsplats för alla i föreningen men är också en lokal där vimplarna och pokalerna påminner om klubbens historia.
Låt oss återvända till de välkända namnen vi nämnde i inledningen. Alexander Kacaniklic, Pontus Jansson, Christian Eriksen och det engelska bandet Blur har alla varit i Hultsfred och spelat fotboll.
De tre förstnämnda gjorde det 2009, när Sverige och Danmark spelade en P18-landskamp på Knektavallen. Då vann Sverige med 3–1, efter två mål av Tim Björkström och ett mål av Kacaniklic. Danmarks mål då? Jo, det gjorde Christian Eriksen. Nu, tolv år senare, är det osäkert om han kommer att kunna spela någon mer professionell fotboll. Mittfältsstjärnan drabbades av ett hjärtstopp i Danmarks öppningsmatch i fotbolls-EM för några veckor sedan men fick livet tillbaka efter en snabb och effektiv räddningsinsats.
– Den matchen glömmer jag aldrig, speciellt eftersom det var just Eriksen som gjorde målet. Enligt min bedömning är han den bästa som varit och spelat här, säger Fransson, som också minns en annan händelse från den matchen.
– Den danske förbundskaptenen kom fram till oss efter matchen och berömde oss för en "god bane", en bra plan alltså. De var helnöjda med gräsplanen.
2009 spelade Sverige och Danmark en P18-landskamp på Knektavallen.
Britpop-bandet Blur spelade fotboll på Knektavallen i ett annat sammanhang. Det var under Hultsfredsfestivalen, då man i stort sett varje år såg till att arrangera en match mellan funktionärerna och artisterna.
Då var då. Nu är nu. Knektavallen är fortfarande kvar och det spelas fortfarande fotboll här. Visserligen når man inte upp till den publiksiffran man hade under matchen mellan Sverige och Danmark – över 1800 åskådare – men publiken verkar uppskatta att komma hit. Herrlaget har snittat närmare 200 åskådare per match i division 5.
– Det räcker med att bara titta sig omkring... Miljön är underbar. Även om man inte är fotbollsintresserad så kan man ändå vara här och njuta. Men det är helheten som är bäst, säger Lars Röst.
– Det bästa är att vi har traktens finaste gräsmatta, tillägger Håkan Fransson, som dock grämer sig över att man tvingats ta bort en hel del träd.
– Det var 35 björkar som var för gamla. Men nu har vi satt lite nytt så det kommer förhoppningsvis ordna till sig. Många tycker att det blev lite för kalt efter att träden försvunnit.
Hur känns det att Knektavallen rankas som traktens finaste?
– Det är hedrande. Nästa år har jag jobbat här i 35 år och det är ett kvitto på att vi gör någonting rätt, säger Fransson.
– Vi känner oss väldigt stolta. Men det är de här människorna som ska ha credd, med tanke på det jobbet de lägger ner, säger Lars Röst och pekar på Håkan Fransson och hans kollegor.
Finns det något ni skulle vilja förbättra?
– Ja, belysning på A-planen. Att ha riktig tävlingsbelysning här så att man kan spela sena kvällar också. Det hade varit ett lyft. Men det viktigaste är att vi får ha vårat gräs kvar. Jag vill verkligen inte ha något konstgräs här, det är det värsta jag vet, säger Röst bestämt samtidigt som han blickar ut över sjön Hulingen.
