Björn Johnsson, mångårig eldsjäl i SK Lojal.
Det kom knappast som någon blixt från klar himmel. Likväl är det trist för både klubben, spelare och ledare och den lokala fotbollen i stort att Lojal tvingas kasta in handduken.
I 83 raka år har det spelats fotboll i Vena. Inte nästa år.
Spelarbrist och tunn trupp är bakgrunden till beslutet.
– Det har varit på gång i ett par år och till slut gick det inte längre. Det ena har gett det andra och spelare har lämnat för andra klubbar. Då blev det för tufft för oss, säger klubbikonen Björn Johnsson, som dragit ett stort lass att hålla ett lag igång.
Det är som ni förstår ett hårt slag för honom. Det känns i själ och hjärta.
Har du haft många sömnlösa nätter?
– Nja, det kan jag inte säga, men visst har det varit många tankar och visst är det jobbigt. Samtidigt går det inte att gräva ner sig. Jag är nästan helt övertygad att vi är tillbaka med ett lag i seriespel säsongen 2026.
Vad grundar du det på?
– Det är flera spelare som sagt att de ska spela igen om vi har tillräckligt med spelare, säger Björn och nämner bland andra Kastriot Jashari, Kushtrim Krasniqi och Ayman Abualhala.
De två sistnämnda är för övrigt klara för hårdsatsande IFK Oskarshamn, som åkte ur division fyra 2024.
Resultatmässigt gick det helt okej för årets nykomling i femman. Lojal landade in på en slutlig nionde plats och klarade nytt kontrakt. Sett till det kan man kanske tycka att det här beslutet kom överraskande, men ändå inte.
Framför allt inte sett till träningsnärvaro.
Hur mycket har det påverkat?
– Det har säkert spelat in. Det har inte varit optimalt med sju-åtta spelare på träningarna. Det är svårt att bedriva träningar med kvalitet då, sen har vi haft många spelare som inte bott här i närheten och som haft svårt att träna med oss.
Den svaga träningsintresset har också såklart påverkat resultaten negativt.
– Vi har inte riktigt haft orken. För en tid sedan kollade jag tabellen efter våromgången. Då upptäckte jag att vi hade haft åtta-nio mer poäng om vi bara hade spelat i första halvlek. Så visst har det spelat in.
Nu blir det varken träningar eller matcher för SK Lojal.
Frågan är vad Björn Johnsson ska hitta på då? Har han något annat lokalt lag han ska följa?
– Nä, inte direkt. Men frugan (Anita) har sagt att jag kommer få mer tid nu för att åka runt och titta mer på fotboll istället. Jag är lite intresserad av att se fler matcher med IFK Norrköping framöver.
På tal om hustrun Anita, så var det hon som en gång i tiden var lockbetet för att han lämnade Hultsfredsfotbollen för 50 år sedan.
– Ja, haha. Det är hennes "fel". Hon är från trakten och när Hultsfredsklubbarna Malmens SK och Hultsfreds AIK slog sig samman och bildade HFK 1974, så valde jag att bli spelande tränare i Lojal. På den vägen är det.
Sedan dess har hans hjärta bankat hårt för klubben från Vena.
Vad kommer du att sakna mest och vad tycker du kännetecknar SK Lojal som klubb?
– Det är väldigt bra kamratskap och det kommer jag att sakna. Grabbarna i laget är jättefina, väldigt artiga och tar alltid i hand när man kommer. Men som sagt, vi får inte gräva ner oss utan blicka framåt. Framtiden för föreningen tycker jag ser ljus ut och ungdomsverksamheten har gått som en raket rakt uppåt. Det har varit ett lyft med många barn som tränar.
När det gäller herrlaget kommer trots allt Björn Johnsson att få se sitt älskade lag spela då Lojal är anmält till KM i futsal i slutet av januari.
Alltid något.