Han skrev på ett långt kontrakt med Gullringens GoIF för några år sedan. Men karriären tar slut tidigare än han räknat med. Och det av flera anledningar. 

– Jag har helt enkelt inte tiden som krävs. Jag har inte gjort alls många träningar det senaste året. Sedan två år tillbaka är jag lastbilschaufför och har varierande arbetstider. Det är svårt att planera fotbollen efter jobbet, säger Tom Polder. 

En annan faktor är fingerskadan han ådrog sig på en uppvärmning inför en match mot IFK Tuna för några år sedan. 

– Jag har tyvärr inte blivit bra från den skadan. Jag har daglig värk fortfarande, därför är det ganska skönt att inte behöva träna och spela matcher som målvakt. I juli ska vi dessutom bli föräldrar – och då vill jag vara hemma så mycket jag bara kan. 

Efter att ha spelat fotboll i större delen av sitt liv, är det nu alltså över. 

– Egentligen tror jag att min målvaktskarriär skulle peaka just nu. Många säger att de är som bäst när de är runt 30 år. Så på så vis är det synd att lägga av, men så blir det. 

Tom Polder är fostrad i Åtvidaberg, där karriären sedan fortsatte ett par säsonger i Vimmerby IF innan det blev Gullringens GoIF.

Har du något speciellt minne som etsat sig fast?

– Ja, det måste vara när jag debuterade för Vimmerby i division två. Vi mötte Assyriska borta och jag tror att vi vann. Jag kommer ihåg att jag var så jäkla nervös. Och det blev ännu värre eftersom matchen flyttades fram en halvtimme då planen var vattensjuk. Det var otroligt roligt att spela.

Och jo, seger blev det. VIF vann med 4–1 efter tre mål av Fatawu Safiu och ett av Lansana Kamara. 

Att Tom Polder lägger av, innebär inte att han släpper fotbollen helt. 

– Tanken är att jag ska hjälpa till litegrann med målvaktsträning framöver. 

Så här säger Gullringens tränare Daniel Ohlsson: 

– Det är självklart tråkigt att han slutar, men vi måste respektera hans beslut. Det är bara att gilla läget.