Det blev ingen fotboll för dig i år. Hur har det senaste året varit?

– Jag har ju gått och blivit tvåbarnsmamma, så det har varit fullt upp, haha. På ett sätt har det varit skönt att inte spela och jag har kunnat åka och kolla på RIF:s matcher utan att känna någon press. Samtidigt är man en tävlingsmänniska och saknar att spela själv.

Mycket har hänt den senaste tiden. Rimforsas damlag har dragit sig ur division 3 och börjar om i "fyran" istället. Hur ser du på det?

– Väldigt tråkigt. Det kändes som att man fick börja om lite redan förra året, med många unga spelare underifrån. Det blev en tuff serie i och med serieomläggningen. Man hoppades att vi skulle komma tillbaka starkt i "trean" nu, men det blev tyvärr många spelare som lämnade truppen. Och det är tråkigt att så många duktiga spelare har lämnat. På ett sätt känns det som att allt man byggt upp tidigare – med serieseger i division 3 och att vi lyckades hålla oss kvar i "tvåan" första året – har raserats.

Vad tror du man behöver göra för att lyckas behålla spelare i större utsträckning?

– På ett sätt har föreningen ändå lyckats, men med herrlaget. Där är det en del spelare från Linköping som gärna åker ner till Rimforsa för att spela och träna. Sen kan jag generellt tycka att det inte alls finns samma hjärta för klubbar, som tidigare. Det kanske har att göra med att jag blivit gammal, haha, men det är väldigt mycket fram och tillbaka mellan föreningar nu. Det är svårt att säga vad RIF kan göra för att lyckas bättre med damlaget. Kanske handlar det om kontrakt, pengar och resor. Varför inte erbjuda skor till spelarna? En sån grej kanske gör att vissa väljer att stanna, samtidigt som man kan locka till sig spelare. Nu vill jag inte kritisera RIF på något sätt, men man behöver nog se över vad man ska göra för att behålla spelare lite längre. Damlaget har ju tidigare lagts ner och sen startats upp igen.

Hur tänker du med din fotboll inför nästa år?

– Jag funderar varje dag på vad jag ska göra. Ena dagen känner jag att det blir för mycket och att familjen ska gå i första hand, vilket den givetvis alltid gör ändå. Andra dagen så vill jag spela, men känner att jag vill spela på en vettig nivå. Trots att jag är 32 år så har jag några år kvar, om jag skulle vilja det. Sen handlar mycket om det geografiska. Om jag inte spelar i RIF så behöver jag pendla och så vidare. Jag är inte den som kan spela fotboll bara för att det är kul, utan jag vill sätta krav och få krav på mig. Det kan bli så att jag vill lite för mycket i Rimforsa, på division 4-nivå.

När tror du att du bestämmer dig?

– Jag har ingen brådska. Det får bli någon gång fram mot våren.