Hon har tagit VM-silver, OS-silver och dubbla VM-brons. Men inget av det som glimmat har varit guld, och det är därför Hedvig Lindahl fortfarande håller på.
Den 38-åriga målvakten, ännu självskriven etta i det svenska landslaget, har funderat på om inte karriären snart tar slut. Men det där mästerskapsguldet ger uppenbart energi där ingen finns.
– Det är hela min drivkraft, helt klart, säger Lindahl inför dagens OS-semifinal mot Australien i Yokohama.
"Våra sista OS-matcher"
I den nuvarande OS-truppen är det två spelare som nog suktar lite extra efter den där svenska guldmedaljen, den första i ett mästerskap sedan EM-titeln 1984. För både Lindahl och lagkaptenen Caroline Seger, 36, börjar det närma sig sista chansen.
– Varken jag eller Seger kommer dö om vi inte får ett guld, men det känns som att det skulle vara fint att få avsluta i alla fall våra OS-karriärer – för vi får nog vara överens om att det här är våra sista OS-matcher – med ett guld. Det hade varit fantastiskt, säger Lindahl.
– När man har hållit i ett silver, då tycker man att det är ganska coolt. Men sedan tänker man att det finns en guldmedalj också.
Tufft år
Det senaste året har varit tufft, medger hon. Dels eftersom coronapandemin sköt fram OS ett år, dels eftersom det blivit begränsat med landslagsspel på grund av skador och sjukdom.
Men när tankarna på att sluta växte var det potentiella OS-guldet snabbt där och knackade på.
TT: Sträcker man det för långt om man säger att du inte hade spelat i landslaget längre om du haft det där guldet?
– Nej, det är inte att sträcka det för långt, säger Hedvig Lindahl.
– Jag hämtar mycket motivation i det. Under det här senaste året där det blev väldigt lite landslagsfotboll ... om vi redan hade vunnit en massa grejer, då vet jag inte om jag hade hängt i.
Australien–Sverige har avspark klockan 13, svensk tid.