Saknar damfotbollen

Med en svart tröja med Dackarnas emblem på kommer han till vårt möte på fotbollsplanen i Rumskulla - Peter Fjällgårds andra hem. Här har han tillbringat massor av tid genom åren.
Han är en av alla dessa hårt jobbande ledare som lagt ner sin själ i fotbollen. Med sin kraft, energi och lust har han varit den drivande kraften i Rumskullas damfotboll i många år.
Vecka ut och vecka in har han träffat "sina" tjejer. Inte nu längre.
För en dryg månad sedan fattades beslutet att lägga ner seniorlaget på orten. Ett svårt, hårt och jobbigt beslut.
Men nödvändigt.

Ingen bitterhet
- Det gick inte längre. Man måste vara realist. Vi hade inte tillräckligt med spelare, det var bara så. Trots att vi fick till ett samarbete med Gullringen så fanns ingen utväg, säger Peter Fjällgård när vi sätter oss ner på en lätt fuktig bänk på Örens IP.
Frågan hur han mår är egentligen korkad, men måste ändå ställas.
- Det känns tomt, jag saknar det. Säger han och tittar ut över planen. Det är svårt att få rutinerna ur kroppen. Jag kan känna ibland att det är dags att åka till träningen, men vi har ju ingen träning längre.
Peter Fjällgård skyndar sig att tillägga att det inte finns någon bitterhet.
- Det var ingens fel att det gick så här. Visst är vi besvikna att vi tvingades lägga ner mitt under säsongen, men det finns en gräns och den nådde vi. När vi gick in i säsongen visste vi att det skulle bli tufft att få ihop det. Vi försökte, men det höll inte hela vägen ut.